Universitetskyrkan
- Johannesarnas kyrka, Svento Jono
baznycia
|
Universitetskyrkan byggdes 1387-1426 och universitetet tillkom några år senare.
Kyrktornet byggdes 1600-1610. Kyrkan har brunnit åtskilliga gånger och utsatts för krig, men har
alltid byggts upp igen. Den byggdes senast om i mitten av 1700-talet. Ockuperande diktatorer stängde universitetet
och deporterade lärarna under olika tidsperioder, men det har alltid öppnats igen och fortsatt sitt värv.
Under sovjettiden var kyrkan till exempel vetenskapsmuseum. Den har 10 altare, men hade tidigare 23 stycken! 13
av dem togs bort i början av 1800-talet. |
|
Universitetskyrkans front vetter mot Skargos, Didysis kiemas, Skargas gård eller stora gården. Universitetets
första rektor hette Skarga. |
|
En annan populär vy av kyrkans front, som jag inte är ensam om att ha fångat. Den finns i varenda
broschyr. |
|
Skargas gård fångad från toppen av klocktornet. |
|
Myllret är tydligt i denna bild av kyrkans front. Till höger aulan Alma Mater Vilnensis. |
|
Kyrktornet, Vilnius högsta torn, 68 meter, fångat utifrån gatan, en bild som dykt upp i en och
annan bok om Vilnius. |
|
|
Altaret när det är som bäst, fångat inför ett bröllop, med tända ljus i rader
i altargången och allting täckt av blomblad. |
|
En annan bild av altaret med strålkastarna på. Mäktigt. Praktfullt. Kyrkan har totalt tio altare. |
|
Orgeln är nyrestaurerad och synnerligen förtjänstfullt, dessutom. |
|
St. Annas kapell, med bara guld, guld och guld till höger och vänster. |
|
En detaljbild av St. Annas altare med relikskrinet. Det gömdes för ryssarna, men visas nu nypolerat
och alldeles fantastiskt. |
|
Vem har sett ett helt svart altare förr? Inte jag. Mycket svårfotograferat. |
|
St. Göran och draken, en kristen legend som är populär även i Baltikum, står till
vänster om altaret. St. Florian, brandmännens beskyddare... |
|
står till höger om altaret. Notera trä-vattnet. Allra sist en samlingsbild av alla guldglänsande
rariteter. |
|
Vilnius katedral
- Arkikatedra
|
Vilnius katedral Basilikan
på Katedralstorget. Under sovjettiden användes kyrkan som konstmuseum, men blev snabbt till kyrka igen,
då kommunismen försvann. Det är sällsamt att gå runt inuti denna majestätiska byggnad,
och, medveten om landets grymma historia, se guiden peka på målningarna på väggarna och
berätta att ”det här är N. N. som KGB slog ihjäl, det här är N. N. som
deporterades 1950 och det här...”
Katedralen har byggts om åtskilliga gånger sedan slutet av 1300-talet, senast 1783 av Laurynas Stuoka-Gucevicius,
en berömd litauisk arkitekt. |
|
Katedralens front är välbekant för alla som varit i Vilnius. |
|
Klocktornet är 52 meter högt, fristående framför kyrkan, faktiskt det enda som återstår
av den medeltida slottsmuren. |
|
Katedralen är majestätisk där den vilar på det nyrestaurerade Katedralstorget i kvällssolen. |
|
En titt upp i taket utanför stora porten avslöjar vackra friser. |
|
Vrider man ned kameran framgår höjden lite tydligare. |
|
Klocktornet taget mellan två pelare. |
|
Klocktornet sett utifrån gatan. Det enda som står kvar av den gamla slottsmuren. |
De tre helgonen på taket har sin egen historia. De stod där före ockupationen, då sovjeterna
tog ned och slog sönder dem. Efter kommunismen fick en konstnär göra nya. Det tog en väldig
tid, men efter sju år kom de upp igen. Många tycker sig se att de växt under tiden... |
|
Stora porten, med en liten flicka som är på väg ut i solen. |
Runt kyrkans alla ytterväggar sitter mängder av Moses-skulpturer i klassicism i nischer. |
|
|
Nästan natt och Katedralens fasadbelysning börjar komma till sin rätt. |
|
Klocktornet är också fasadbelyst. |
|
Nu är det helt svart och belysningen på de tre helgonen på taket kommer till sin rätt. |
Interiör
|
|
Orgeln är restaurerad och skäms inte för sig. Notera särskilt figurerna ovanpå. |
|
Mittskeppet ned mot stora porten, taget i en glugg till vänster om huvudaltaret. |
|
Huvudaltaret, tidigare kallat Vytautas-altaret, eftersom kung Vytautas är begravd i källaren, tillsammans
med andra litauiska kungar. |
|
Katedralen var tavelmuseum under ockupationen, men de flesta tavlorna är borta nu. |
|
Ändå är det tämligen gott om tavlor. |
|
Vänster sidoskepp, sett från altar-änden. Längst bort är ingången till St. Kasimirs
kapell. |
|
Katedralen i festornat med pågående bröllop. |
|
Givetvis finns en krypta, öppen för allmänheten. Det sägs att både storhertig Vytautas,
såväl som Zygimantas Augustas vackra drottning Barbora Radvilaite ligger begravda här. |
|
Ett alldeles nyrestaurerat kapell som jag inte vet namnet på. |
|
Jungfru Marias kapell. |
|
Jonas Basanavicius (1851-1927), var läkare och frihetskämpe och arbetade för Litauens frihet från
tsarväldet 1918. Han betraktas närmast som landsfader. Han var med och startade det litauiska parlamentet
1905 och bildade ett nationellt demokratiskt parti. Han samlade dessutom sagor i samma stil som Bröderna Grimm
och påverkade kraftigt den samtida litteraturen. Som konstnär har han skildrat det gamla Vilnius i många
kopparstick. |
St. Kasimirs kapell, Sv. Cazimiero kapella
|
|
St. Kasimir, Litauens skyddshelgons kapell. Han har en egen kyrka också. |
|
Inför en mässa är belysningen på och allt blir mycket snyggare. |
|
Kupolen är precis lagom dekorerad och inbjuder till en stunds lugn njutning. |
|
En staty av Vladislaus, kung över svearna och polackerna minsann. |
|
Eftersom Kasimir var en helig man kunde hans reliker bota sjuka. Här är scenen där en blind man
botas vid Kasimirs kista. |
|
Porten till kapellet från insidan. |
|
Det silverne, upprättstående skrinet under relikskrinet döljer en tavla av Kasimir med tre armar. |
|
Den tredje armen sägs inte gå att sudda bort eller måla över! Vi zoomar lite. |
|
Och det är sant: Kasimir har tre händer på tavlan under relikskrinet! |
Legenden kanske är sann som säger att målaren först målade helgonets högerhand
fel och sedan målade över den och gjorde om den i en annan riktning och till sin förfäran,
nästa dag fick se den ursprungliga handen framträda igen! Legenden säger vidare att den felmålade
handen inte går att måla över utan att den alltid kommer tillbaka igen. Jag är dock inte
beredd att gå fram och prova. |
Morgonrodnadens
port - Ausros Vartai
|
Vilnius heligaste plats och det enda som står kvar av Vilnius norra stadsmur, nämligen
stadsporten. Under sovjettiden hade man planer på att bygga en motorväg, utgående från Katedraltorget,
genom Gamla stan, som skulle plattas ut, ta bort Morgonrodnadens port och dra vägen vidare till Minsk, i nuvarande
Vitryssland. Som tur var, hann Sovjetunionen falla sönder innan detta förskräckliga sattes i verket. |
|
Rummet där ikonen hänger har höga fönster ut mot gatan nedanför och när påven
Johannes Paulus II var i Vilnius i september 1993 var det från detta rum han talade till folket. |
|
2004 hade kapellet målats blått, fast det inte verkar finnas bevis för att det varit blått
i historisk tid. Just det här är alla stadsguidernas favoritställe. Man avslutar de flesta stadsvandringar
här på Ausros Vartu-gatan med en tur upp i kapellet och sen får alla gå som de vill
i Gamla stan. De flesta slinker raka vägen in på något av de kaféer
som det finns massor av. Se avdelningen bullar. |
|
Vevar man ut zoomen eller går närmare balkongen kan man se madonnan genom de öppna fönstren. |
|
Ett tidigt försök till vidvinkelbild från silverfilmstiden med höga kontraster. |
|
Denna närbild av madonnan är lite fusk. Jag har förbättrat kontrasterna i ansiktet och händerna
för att de ska synas bättre. |
Helgedomen består egentligen bara av ett enda rum med en stor målad ikon, klädd i guldplåt.
Rummet anses vara Vilnius heligaste plats. Tavlan bakom guldplåtarna är ett västerländskt
mästerverk från renässansen av en okänd konstnär, målad på plankor, men guldet
kom dit senare. Rummet är aldrig tomt. Det finns alltid tillbedjare som knäböjer, dock nedanför
bildernas kanter. Rummets väggar är klädda med silverplåtar i vilka det finns utknackat tiotusentals
avhuggna armar, ben och hjärtan, symboliska offergåvor till Maria, som tack för helbrägdagörelse.
Fast det ser konstigt ut. Det sägs att det finns ett hemligt rum inne bakom ikonen, där man förvarar
alla ädelstenar och annat som offrats under århundradena. Dem fick ryssarna inte tag i. |
|
En ytterligare närbild av själva madonnabilden. Den finns i en stor
version också. Digga! |
|
Ett stående panorama över själva altaret från rummets bortände. |
|
Här är de märkliga silverplåtarna i närbild, med utknackade figurer. |
|
Silver finns det gott om, i fantastiska formationer. Fast det är lite fusk, för mässingsplåten
syns där silvret är nednött. Kanske silversmeden fick sin beskärda del, han också. |
|
”Mater Misercordiæ”, den smärtsamma moderskärleken, står det uppe på frisen under klockan,
som för övrigt skulle behöva renoveras en aning. |
|
Vyn nedför Ausros Vartu från balkongen, alltså den vy Påven bör ha sett när
han stod där 1993. |
|
Men Ausros Vartai var förr huvudsakligen en port i stadsmuren. Så här ser det ut från utsidan. |
|
På den här sidan är den iallafall inte blåmålad. Man ser springan där fällgallret
bör ha åkt ned. |
|
Längst uppe hittar vi det litauiska statsvapnet sedan 1366, Vytis, en vit riddare. |
|
Duvorna trivs i solgasset i en nisch på utsidan om Ausros Vartai. |
|
Ausros vartu-gatan som den ser ut inifrån portvalvet. |
|
Och går man längre ned på gatan, förbi St. Therese och tittar uppåt, ser man knappt
Ausros Vartai för alla turister. |
St. Tereses kyrka
- Sventos Tereses baznycia
|
Vägg i vägg med Ausros Vartai står St. Tereses kyrka. Under sovjettiden,
då katedralen användes som konstmuseum, fick St. Tereses kyrka fungera som katedral. |
|
St. Tereses kyrka från Ausros Vartu-gatan. Notera Ausros Vartai i bakgrunden. |
|
St. Terese i kvällssol. |
|
Solen föll in genom de blyinfattade fönstren och gjorde fina färgmönster på golvet, men
de fick tyvärr stryka på foten om jag skulle kunna visa hela kyrkans prakt. |
|
Inredningen går i rosa och guld och är oerhört magnifik, men en aning mörk. |
|
Huvudaltaret och uppåt längs väggarna. De gyllene figurerna flyger och far, himlen öppnar
sig, solen strålar... |
|
ja, allt gottegott på en gång. Här ett sidoaltare med en magnifik, guldbeslagen tavla av Maria
och barnet. |
|
Taket är helt enkelt en värsting. |
|
Taket övergår efter ett tag i de rikt dekorerade väggarna. |
|
Här är bara en av de synnerligen välbevarade portalerna. |
|
Jag har aldrig hört orgeln, men den ser ut att kunna prestera fina bastoner. |
Inte långt från St. Therese ligger ett
bra kafé, dit man kan gå efter att ha låtit ögonen njuta, för att kroppen ska
få sitt också.
|
St. Annas kyrka
- Sventos Onos baznycia
|
Utan tvivel den snyggaste kyrkfasaden i Vilnius. St. Annas kyrka anses vara den vackraste
gotiska kyrkan i hela Litauen och jag är böjd att hålla med. Det sägs att Napoleon ville ta
med den hem till Paris ”i sin handflata”, men den skrönan verkar gälla för varenda kyrka där
Napoleon en gång satt sin fot. Nu tog han inte med sig St. Anna, men han snodde en del annat i Vilnius. |
|
St. Annas kyrka sedd från Maironio-gatan. |
|
Kyrkans front måste var den mest invecklade och vackraste tegelkonstruktion man kan tänka sig, med sina
tunna bågar och utsprång. |
|
Notera de horisontella, spiralvrida balkarna. |
|
När solen börjar gå ned lyser teglet rödare än någonsin. |
|
Då zoomar man som en galning för att få med alla de underbara detaljerna. |
|
Små pinnar, flaggor i metall, spiralpelare, profilerade tegelstenar. |
|
Perfekt symmetri, 45 graders vinklar och alltihop prytt av ett typiskt litauiskt kors. |
|
Kyrkan, klocktornet och Bernadinerkyrkan bakom. |
|
Lite från sidan, med ryggen mot klocktornet. |
|
Nu står vi vid Berndinerkyrkans port och ser St. Annas bakände. |
|
Bernardinerkyrkan ligger strax bakom St. Anna.
Den är för närvarande under restauration. |
|
Går man ännu lite längre bort på Maironio-gatan får man klart för sig att St. Anna
får plats inuti Bernadinerkyrkan. |
|
St. Annas kyrka har ett fristående klockstapel som ser lite fånig ut i jämförelse. |
|
Klockstapeln är mera bastant. Den är byggd av en annan byggherre och han var inte lika snitsig, helt
enkelt. |
|
Det går att hitta hur många underbara vinklar som helst. Här ser man hur tunt och bräckligt
det genombrutna murverket är. |
|
Man använde hela 33 olika typer av tegelstenar vid bygget. |
|
En kristusbild ovanför en liten nisch i väggen, där någon ställt blommor. Det finns detaljer
överallt. |
|
Bernardinerkyrkan bakom St. Anna i en fantasieggande under-upp-bild. |
|
Interiören är lite rundbullig, men samtidigt ganska tung. |
|
Sidoaltarna är aningen för ”stora”. Det ser så massivt ut. Notera de blå ljusfläckarna. |
|
Det blyinfattade glaset går i blått och de blåa ljusfläckar som kastas överallt i kyrkan
är fina. |
|
Prästgården, kontoret eller vad det kan vara, i en trädgård till vänster om huvudbyggnaden. |
|
På håll, fotograferad från toppen av Gediminas torn, ser kyrkan ut så här. St. Anna
mitt i bild kan vara lite svår att urskilja för en icke-St. Annolog. Till vänster syns Bernadinerkyrkan
och den vinklade byggnaden intill är det som är kvar av Bernadinerklostret. |
|
Adomas Mickevicius (Mits...) var en litauisk diktare som skrev så vackert om Vilnius på polska... |
|
...att polackerna började se Vilnius som en polsk stad. Han står drömmande lite till höger
om klosterkyrkan. Men han anpassade sig bara till sin kundkrets. Polska var modespråk då. |
St. Nicolaus
kyrka - Svento Mikalojaus baznycia
|
Nicolai kyrka på Mikolajus gatve
är Vilnius äldsta. Den omnämns redan 1387, men anses ha byggts ett par år tidigare och verkar
ha stått emot tidens tand. Den kvarstår i oförändrad gotisk stil, från den tid då
Litauen kristnades. |
|
Det märks att Nicolai kyrka är mycket gammal. Den är mörk och det är lågt i tak. |
|
Solstrålarna, de här spindelpinnanrna som målats i taket ger en känsla av ”oj, det är
nånting på väg ut ur teglet”. |
Väggarna är nästan kala och orgelbalkongen är helt vitmenad. Här har
tydligen funnits massor av målningar.
|
|
Vänster sidoaltare. Det har funnits målningar på väggarna en gång. |
|
Altaret är ganska anspråkslöst. Och svart för ovalighetens skull. Och svår fotograferat.
Ett annat ytterst svårfotograferat altare finns här. |
|
Höger sidoaltare. Titta på änglarnas guldvingar. |
|
Kyrkan omges av en ålderdomlig mur som lutar hit och dit. |
|
Kyrkan är också helgad åt Vytautas den store, för här stirrar han mot oss från
väggen. Det var han som kristnade Litauen. |
|
Att den är gammal syns också tydligt utanpå eftersom väggen har buktat sig av ålder. |
Helige Andes
kyrka - Sventos Dvasios baznycia
|
Kyrkan påbörjades 1501 men har brunnit flera gånger. Senaste ombyggnaden,
i senbarock och rokoko var 1752-1760. Barockorgeln tillkom 1777 byggd av mästaren Casperini Gottlieb. Napolen
stal delar av kyrkans interiör under 1812, på rymmen från den ryska armén, men den återställdes
under 1815. Den var öppen under sovjettiden, men klostret intill var stängt. Den är numera huvudkyrka
för Vilnius polacker.
Kyrkan har 3-4 källarvåningar och dessa användes som skyddsrum under krig och epidemier. Man hittade
till exempel under 1930-talet en hel våning full med förtorkade lik. Lite längre ned på Dominikonu gatve ligger Heliga korsets
kyrka. |
|
Kyrkan är helt inbyggd i huskroppen längs Dominikonu gatve. Närmast ligger en kristen bokhandel. |
|
Under en mässa ligger det lite annat ljus på. |
|
Kyrkan har 16 altare. Var får de plats med dem allihop? Man kommer in och så ställer man sig bara
och gapar en lång stund. |
|
Över huvudaltaret tronar Herren på en valvbåge mitt i luften. |
|
Först tror man att taket bara går i rosa... |
|
men sen ser man att det är rosa och solgult. Kupolen är 49 meter hög. Studera detaljerna! |
|
Huvudaltaret, ja, det syns knappt i all prakten. Det är nästan för bra. |
|
Vänster sidoaltare. Fronten är täckt av silver- och guldplåtar. |
|
Den heliga familjen målad på glas. |
|
Låt oss gå närmare höger sidoaltare... |
|
Vi lyfter våra blickar och objektiv mot taket... |
|
och kollar in den utsökt detaljerade himlen med änglar och allt, allra överst. |
|
Vänster bakre sidoaltare, lite mörkt och undanskuffat. |
|
Höger bakre sidoaltare ligger också lite illa till belysningsmässigt. |
|
Mitt i kyrkan står också ett altare med en ständigt belyst målning av Kristus. ”Jezu, ufam
tobie” betyder ”Jesus, vi litar på dig”. |
St. Konstantin
och St. Mikaels kyrka (Romanoffs kyrka) - Romanoff
cerkve
|
På Basanavicius-gatan en bit bort från centrum hittar man den rysk-ortodoxa
kyrka som byggdes till tsardynastin Romanoffs 300-årsjubileum som regenter i det storryska riket. Vilniusborna
kallar den informellt för Romanoff cerkov. Kyrkan
byggdes mellan åren 1911-1913 och tsaren kunde njuta av den i det dåvarande fria Litauen, ända
tills familjen en dag i juli 1918 brutalt mördades av en bolsjevikisk dödsskvadron.
Cerkov är det ryska ordet för kyrka, men i Litauen är man mycket noga med att skilja på cerkve (rysk-ortodox kyrka) och baznycia (katolsk kyrka). |
|
Är den inte god? Ser den inte ut som en bakelse med grön mintglasyr? |
|
Alldeles nyrestaurerad på utsidan glänser den i vitt och gult. Alla snirklarna för nästan
tanken till något arabiskt. |
|
Den är så god att man skulle kunna äta den. Ge mig bara en tillräckligt stor sked. |
|
”Gud välsigne och rädda människan” står det ungefär ovanför dörren i gammalkyrillisk
skrift. |
|
Inuti är den synnerligen sparsamt dekorerad, inte alls som de rika soborerna som sannolikt får pengar
från Ryssland för att... |
|
kunna visa upp en lockande fasad, som exempelvis soboren
i Palanga. Familjen Romanoff är kanske inte så poppis i Kreml? |
St. Kasimirs
kyrka - Svento Kazimiero baznycia
|
St. Kazimeras är Litauens skyddshelgon. Han var kungason, en kristlig person och han
dog mycket ung (omkring 25 år). Hans kvarlevor tillbeds som undergörande och många anser sig ha
blivit botade av honom. Jesuiterna började bygget år 1604 med hjälp av byggmästare från
Vilnius. Den har brunnit många gånger och byggdes senast om 1749-1755. Den gjordes om till ryoodox
kyrka 1864 då kungakronan togs bort och ersattes med lökkupol. En ikonostas byggdes upp framför
huvudaltaret, mm. 1925 blev kyrkan åter katolsk och 1942 sattes kungakronan tillbaka.
Kyrkan användes under sovjettiden som ateism-museum. Kan man tänka sig! Numera är den ungdomens
beskyddare. Byggnaden i klassicistisk stil till höger i första bilden är vad som en gång var
stadshuset. |
|
Under en kvällsvandring lyste solen upp St. Kasimirs kyrka, ett barockmästerverk från 1600-talet,
så vackert. Bilden fullkomligt kastade sig över mig och krävde att få bli fotograferad. |
|
Notera den snofsiga kungakronan på tornet. Man måste säga att det är stil på Vilnius,
till skillnad från betongens Stockholm. |
|
Fronten när kyrkan restaurerats färdigt 2009. Kazimeras kyrka är nu helt klar på utsidan och
pryder verkligen sin plats på Dizioji gatve. |
|
Man träder in i någon sorts gräddvitt himmelrike när man går upp längs altargången. |
|
”Pampigt” är inte ett tillräckligt starkt ord för det här huvudaltaret |
|
Orgeln är liten och kompakt. Det är gräddvitt, allting. |
|
En titt upp i kupolen. Även den gräddvit, förmodligen för att målningarna förstörts. |
|
Ett sidoaltare som är precis lika pampigt som huvudaltaret. Man vet nästan inte vilket man ska välja. |
|
St. Kazimeras krypta är öppen för allmänheten. Där nere finns en del uråldriga
väggmålningar med latinsk text. Där finns också ett relikvarium med någons benbit. |
|
|
|
Se här, en riddare som återuppväcks och stiger upp ur sin kista.Att han är riddare ser man
på rustningen och svärdet. |
|
Kyrkan har inga klockor i vanlig mening, utan rörklockor som hänger på ett hjul och roterar. Här
har jag förstärkt bilden så att mekanismen ska synas. |
Alla helgons
kyrka - Visu Sventuju baznycia
|
”Alla helgons kyrka” betyder bokstavligen en kyrka för alla tänkbara helgon på
en enda gång. Därav den enorma mängden sidoaltare. Ett verkligt panteon i kristen form. |
|
Där Visu sventuju gatve, (Alla helgons gata) korsar Rudininku gatve ligger Alla helgons kyrka,
bara nyligen restaurerad och öppnad (2004). Den rosa fasaden är dekorerad med väldiga kanelbulleformade
snirklar. |
|
Till höger om huvudaltaret hittar man ett sidokapell. |
|
Vänster främre sidoaltare, helgat åt St. A. |
|
Huvudaltaret är riktigt barocksvulstigt, nästan som ett ofantligt, gammaldags badkar. |
|
Höger främre sidoaltare, helgat åt St. E. |
|
Vänster sidoaltare 1, helgat åt St. A. |
|
I taket ovanför altaret tittar treenigheten ned ur en blå himmel med solstrålar och tjocka änglar
runt omkring. |
|
Höger sidoaltare 1, helgat åt St. F. |
|
Vänster sidoaltare 2, helgat åt St. B. |
|
Och här ser du hela milevitten, 11 altare allt som allt. |
|
Höger sidoaltare 2, helgat åt St. G. |
|
Vänster sidoaltare 3, helgat åt St. C. |
|
Trots att taket inte är bemålat är det verkligen über-mäktigt. |
|
Höger sidoaltare 3, helgat åt St. H. |
|
Vänster sidoaltare 4, helgat åt St. D. |
|
Orgeln, med änglatrumpeter och allt. |
Måste ha missat ett altare här...
|
Kom med förslag på vilka helgon det gäller! |
|