Utena, själva staden   Bröllopsberget   Båtkyrkan   Fyrkantskyrkan

LY1PM, amatörradiostation   Krokule källa   Uzpaliai kyrka

Vyzuonos   Brandstationen   Kartuviu

Kyrkan   Snoken, vägkorset   Skulpturpark

Utena Lite allmänt om Utena, som jag villigt ska erkänna, inte alls är färdig-utforskad. Det intressantaste besöket var kanske en lantlig brandstation i Vyzuonos, belägen i det som tidigare var spritfabriken till en större lantegendom. Tyvärr fanns den apparaturen inte kvar. Stora gatan i Utena. Nej det här är inte en partystad, direkt. Ett solhjul pryder ett gathörn. Strax intill står en staty av Basanavicius. Det finns en Basanavucius-gata i alla städer. Litauerna bara älskar sten-konst. Dam flyger ur väggen. Staty på telefonbolagets vägg. En litet snedsteg från stora gatan (ovan) och så plötsligt befinner man sig ute i dunder-idyllen. Det är precis som att kliva in i en Astrid-Lindgren-bok, som att se en svensk småstad... för 70 år sen, innan allting förfulades med eternitens intåg. En gammal bro över ån Krasuona. Mitt i spenaten, fast mitt i staden. Idyll-max. Men det är farligt nära storstaden. Rikta bara kameran uppåt lite. Nej, vill man ha ostörd idyll får man ta sig ut på landet. Det är bara att ta för sig i omgivningarna. Utenos Trikotazas, Tricotagefabriken i Utena, är en intressant företeelse i och med att den var en av de första industrier som fick upp farten efter friheten 1991 och började sälja stort på export. När man tittar runt i fabriksförsäljningslokalen hittar man kläder med lappar som det står Hennes & Mauritz, Kapp-Ahl, Lindex och så vidare på, till priser som svenska modeköpare inte ens kan drömma om. Istället för att handla dyra kläder i Sverige kan du handla samma i Utena till tiondelen av priset. Över huvud taget är det korkat att köpa några få plagg i Sverige till våra astronomiska priser när man kan köpa ett helt lass på något salutorg i valfri stad i Litauen för samma pengar. Svenskarna är naiva som tror att de är så duktiga på att köpa billigt när de åker finlandsbåten eller tar Øresundsbron till Danmark och köper sprit. De stora vinsterna ligger i att handla kläder billigt och det gör man med fördel i Litauen. Här är ingången till fabriksförsäljningen, förlåt, outlätten.

Utena, Båtkyrkan Det var bråk ganska länge om vilken kyrka som skulle byggas på en tomt... Resultatet blev en båtformad kyrka som måste vara det fulaste som någonsin byggts i kyrkväg, om man nu bortser från nya kyrkan i Sventoji. Den har en märklig likhet, även den med ett trekantigt torn. Hmm, kan det vara samma arkitekt? Som inte lärt sig? Titanic på väg att gå på grund? Det vackraste man kan tänka sig, ett bröllop, men inte ens det blir särskilt vackert... i en sån här oval tegelhög. Är det Jesus eller Läderlappen? Kristus satt och tittade ut över det nya kyrkbygget 2004 och såg ledsen ut. Medan kyrkan byggdes fick man hålla till godo med detta mycket mikroskopiska kapell.

Bröllopsberget, Vestuviu kalnas Alla nygifta i Utena-trakten åker av tradition till Bröllopsberget en bit utanför staden för att fira. Där finns en portal och en samlig träskulpturer föreställande traditionella litauiska bröllopspersonligheter. De nygifta. En flicka som kommer med en blomma. Flickan som kommer med det traditionella brödet. En musiker med säckpipa. En del figurer har spruckit av vädret eller i vissa fall med hjälp av en yxa. Litauens skyddshelgon St. Kasimir som vakar över de nygifta och deras familj. Bröllopsberget är väldigt likt häxkullen i Juodkrante även om motiven är annorlunda. Det är samma kärva stil.

Amatörradiostationen LY1PM Ibland stöter man på något fantastiskt. LY1PM - det snyggaste ham-schacket norr om Neris. Jag såg den sköna antennfarmen på långt håll när jag var ute och åkte en bit från Utena: tre stackade kortvågsyagisar på en 40-meters fackverksmast, och en extra fullsize-yagi på en mast bredvid. ”Där bor en riktig radioamatör!” tänkte jag, svängde in och presenterade mig som Sugar Mike Zero Fox India X-ray from Stockholm, Sweden. Sånt öppnar dörrar och snart fick jag hela anläggningen förevisad. Tre stackade kortvågsyagisar på en roterande mast. De tre radioamatörerna som körde LY1PM, byggde antenner och hade allmänt kul. Nästa mast på väg upp, nymålad och fin. Yagisarna var hemmagjorda, men masten och rotorn var sovjetiskt militärsurplus. Yagisarna matades i fas med 1 kW. Man körde mest phone, men även en del RTTY och digital kommunikation. Den gamla sovjetiska antennrotorn i närbild. Härifrån utgår också två longwires gjorda enligt kostängsel-metoden. En knippe på fem koaxar förser de tre yagisarna och några VHF-antenner med signal. Lite rostigt sovjetskrot. Kanske några bitar kan räddas. Operatörsrummet var inrett med diverse Yaesu-sändare, indikatorer för rotorerna, dator, den obligatoriska, bamsiga, gröna sovjetiska digitalklockan Elektronika 7, kaffekokare, ritningar på kommande antenner och en samling QSL-kort. Och en Wunderbaum. Intill fanns teknikrummet med mätinstrument och komponentförråd, och en arbetsstation som man använde till att beräkna och simulera nya antenner innan de byggdes ihop. Naturligt nog, med den antennparken, hade man haft kontakt med större delen av världen.

Fyrkantskyrkan Den här kyrkan har jag inte så mycket information om, så temporärt får den bara heta Fyrkantskyrkan eftersom den inte direkt kännetecknas av några slanka linjer. Denna massiva kyrka finns alldeles intill Utena. En vandring genom mittskeppet (och nedåt)... Inga böjda linjer här inte. Rätblocket tycks ha varit idealet vid designen. Kupolen har en målning i taket som är tämligen bleknad. fram emot altaret... Det är tämligen avskalat med dekorationer. Här hälsar iallafall Jesus. Vänster sidoaltare. och vi närmar oss... Höger sidoaltare. Orgeln. Den är inte stor, men liten. Altaret och dopfunten var avrundade och absolut blankpolerade och jag kan inte hjälpa att jag fick en känsla av ”Gustavsberg”. Predikstolen är smyckad med fantastiska sniderier. En väl innött biktstol. Blyinfattat glas, kanske inte det hottaste jag sett i den vägen. Över stora porten sitter en relief med den heliga familjen Minnesmuren med plaketter över kända och okända döda i de stora deportationerna efter ockupationen. De flesta dog 1945-1950, men många har okänt dödsdatum. En tänkare tänker över 600 år av litauisk kristendom (1387 - 1987). En grav alldeles intill kyrkan, med minnesmuren i bakgrunden. De typiskt litauiska snidade höga träkorsen flockas på baksidan. På taket mellan tornen tronar en trumpetande ängel. Alldeles vid parkeringen står denna mycket vackra staty av jungfru Maria, faktiskt snyggare än det mesta.

Krokule, den heliga källan Krokule låter som något som Astrid Lundgren skulle kunna ha hittat på men det är en medeltida helig källa som sägs ha sprungit fram ur marken på just denna plats efter att man sett den Heliga Maria visa sig. Vattnet ska vara helbrägdagörande och används med fördel till örtte. Det första man ser är totempålen. Det är förståss inte en riktig totempåle... utan en äkt-litauisk skylt som förklarar att det rör sig om ”Sventas Krokules saltinis” alltså den Heliga Krokules källa. Eftersom jag aldrig sett någon helig källa förut var det här extra spännande. Så, raskt in genom porten. På området är det relativt enkelt: ett mikro-tempel med en kristusbild och så själva källan. Folk kommer vida ifrån och fyller stora mineralvattenflaskor. Jag skulle naturligtvis ner och fotografera och halkade i sörjan och fick foten full av helig gegga. Men det gick att tvätta med vanligt kranvatten.

Uzpaliai Följer man floden Sventoji in från stora vägen och passerar Vyzuonos så kommer man till Uzpaliai som jag inte heller sett så mycket av, förutom kyrkan och lite runt omkring. Det var väldigt snyggt där inne, även om jag, som tidigare, har lite svårt för lysrör i kyrkan. Men det är ändå inget mot italienarna som gärna har usla lysrör med grönaktigt ljus. Det ser hemskt ut. Nu går vi för ovanlighetens skull uppifrån och ned och börjar vid altaret... Vänster stora sidoaltare. Taket är magnifikt och blev extra vackert eftersom kvällssolen färgade allt gyllene. med de gul-vita banderollerna som är Vatikanens färger. Vänster lilla sidoaltare halvvägs ned i kyrkan. Helt okej på utsidan också. Kyrkan lystes upp av den nedåtgående kvällssolen som sken in genom porten. Höger lilla sidoaltare halvvägs ned i kyrkan. St. Kazimeras, litauisk kung och tillika helgon, snidad ur en påle på kyrkogården. Så har vi kommit ända längst bak och upp på orgelläktaren. Höger stora sidoaltare. Du kan välja att köra antingen till höger eller till vänster om brandmännens helgon St. Florion. Han står strax utanför kyrkan.

Vyzuonos Vyzuonos ligger strax norr om Utena, vid en utlöpare till floden Sventoji. Snoken Vyzas har fått ge namn åt denna lilla by. Snoken var ett heligt djur i det hedniska Litauen och i Vyzuonos fanns ett hednatempel, helgat åt denna snok. Det går inte att missa snoken där den står vid avfarten från stora vägen. Snoken i närbild. Uppsättningsåret är 1979. Mera snok. Det är så fantastiskt att se en vägskulptur. Det förekommer ytterst sällan i Sverige. Det litauiska träsnideriet är smått otroligt. Vägkors är en ganska vanlig företeelse i Litauen. Byarna använder det för att visa sin kristna tro. Vyzuonos brandstation Här var det starksaker. Brandbilen är av märke ZIL (sovjetisk limousinfabrik) och samma sorts brandbil finns överallt i Litauen. Den är stor och robust och verkar tåla vad som helst. En mean machine! Tar 3 kubik vatten. En gång gick denna bil genom isen i floden, men bärgades och fungerar fortfarande. Vi provade tutan och den fungerade också utmärkt. Brandmännen har inte mycket utrustning att jobba med, utan får göra det bästa av det de har. Vyzuonos kyrka Kyrkan i Vyzuonas är mycket gammal... och härstammar från Vytautas den stores tid, 1400-talet. Det sägs att en av de svarta bollarna i fasaden är en svensk kanonkula.   Vi börjar vandringen fram i kyrkan med en bild från orgelläktaren. En titt tillbaka mot orgelläktaren varifrån vi kommit.  Vi går upp längs mittgången fram mot altaret. Notera de extraordinära takmålningarna. Det hela slutar så nära altaret man törs gå för att inte bära sig illa åt. Vänd uppmärksamheten mot taket. Det är mycket vackert bemålat. Predikstolen skäms inte för sig heller. Orgeln har en design som påminner mycket om fasaden på St. Anna kyrka i Vilnius.   Vänster sidoaltare är vridet 90 grader från huvudaltaret. Därför kan solen skina in både på detta... och på höger sidoaltare som också ligger 90 grader vridet. Det var faktiskt en snygg effekt.  På kyrkogården, som i Litauen sällan har några gravar, finns detta träkors. Bakom syns ett lantligt hus i den typiska gula färgen.

Kartuviu berg med partisanernas grav Här ligger tre av de partisaner som stred mot kommunisterna i partisankriget begravda. De mördades 5 november 1945. Inte förrän efter friheten 1991 vågade man märka ut graven. Ett ännu märkligare monument på samma ställe är den trekantinga ”rymdfarkost” i betong som några herdar sägs ha rest till minne av... ...Litauen, Vytautas och kristendomen. Att den fick stå kvar under den mörka tiden är nästan ofattbart. Byn Vyzuonos har också en liten skulpturpark. Här en vacker kvinna med bestämt utseende. Hon ser ut att vara i trä, men det är faktiskt plåt målad som trä. Ett minnesmärke över två diktare från Vyzuonos, som förföljdes och drevs till självmord av kommunisterna. Man ser deras lidande ansiktsuttryck.