Uppdaterat 2006-05-24

Sökväg: Startsida > Gallerier > München

En snabbis i München

Så fort man kliver av flyget på München Lufthafen, kastar sig ”Ordnung” över en. Allt är rakt, blankt och rent. Det här reportaget är varken heltäckande eller bra, men det är kul! Det är begränsat vad man kan se av en storstad på en tvåtimmars guidad tur med eftersläckning på ölhall. Vill du ha något korrektare, ta sidan om Köln. I övrigt är det god mat och öl som gäller i Bayern.

Detta är lägsta nivån. Klicka på bilderna för att få förstoringar!

Rymdpatrull Orion, tysk SF Hofbräuhaus - öltemplet Kort-kort sightseeing Fotbollsnojan och tekniken

Science Fiction på tyska

Hotellet på Einsteinring i Dornach, något som närmast kan beskrivas som Münchens teknikförort Kista är absolut sterilt och korrekt som en ishockeyrink och om man ställde in en levande blomma skulle den dö av ödslighet. Muzaken är ren och död och loopar evigt elektroniskt från taket, men i övrigt är stället absolut tyst. Det känns lite som att komma till framtiden. Men den oerhört blanka italienskdesignade skinkskärmaskinen i lobbyn imponerade.

Uppe på rummet väntade en glad överraskning på TVn. Kryssande genom strömmen av den oändligt fåniga tvättmedelsreklamen som tyskarna verkar älska, får jag plötsligt återuppleva ett ljust barndomsminne. Tysk TV visade episoden ”Invasion” ur SF-serien ”Raumpatrouille Orion” från 1966. På Terra finns en undervattensbas med ett antal UFO-liknande rymdskepp som far omkring och räddar mänskligheten i svartvitt. Medan kapten Cliff McLane och den politiska officeren Tamara Jagellowsk ägnar sig åt trivsamt småprat i baren på rymdbasen, helt omedvetna om invasionsflottan av Unbekannte Objekten som är på väg mot Jorden, har ett annat Orion-skepp hamnat i en gravitationsvåg och far omkring och skakar klädsamt. Den ständigt argsinte chefen angriper saken på tyskt manér genom att samla andra chefer till ett möte och skrika åt dem. Han avslutar genom att vråla ”Bilden Sie ein Untersuchungskommission!”

Orion startar i en vattenvirvel

Tamara och Cliff småpratar i baren

Tamara rapporterar till sura chefen

I styrhytten på Orion

Vid den bulliga panelen

Orion har landat. Besättningen springer.

Smädelser över jättebildskärmen
Medan kapten Kirk på Enterprise lugnt och fåordigt ägnar sig åt att ”go where no man has gone before” bildar tyskarna kommittéer och skriker, eller går i glänsande korridorer och vrålar kommandon hit och dit. Nå, allting löser sig till sist med vapnet Overkill. Jag såg vartenda avsnitt när jag var liten.
Det rör sig om utmärkt dramatiskt svartvitt foto av kraftigt utmejslade stenansikten, värdigt Fritz Lang. Detaljrikedomen är god och jag myser särskilt över att manöverorganen på panelerna egentligen är pennvässare från firma Dahle. Även idén med en rund bildskärm med en diameter på 5 meter imponerar. Vi är inte där än.

Pennvässaren Dahle 322, även rymdskeppskontroll

Tyskarna är konservativa. Det kommer att dröja länge innan de överger rökning på offentliga platser, trots EUs beslut. Det fanns en skylt: ”This is a non-smoking hotel” men ändå bolmas det friskt i frukostmatsalen.

Hofbräuhaus - öltemplet

En kväll spenderades på Hofbräuhaus i centrala München, startat som kungligt bryggeri redan 1598, mest för att de rika ville slippa dricka det sura, lokala vin som då var förhärskande. Bayrarna använder denna restaurang till endast två saker: att trycka i sig så mycket öl och korvar som möjligt, under så mycket högljutt hojtande och alphornstruddel som möjligt.

HB står det på skylten såväl som på ölet: Hofbräuhaus.

Ljudnivån var hög! Det här är inget ställe för finstämd konversation.

Och här är killarna som ser till att hålla stojet igång. Äkta bayersk bompa- bompa. Notera tennstopet på golvet.

Men det är stil på stället. Här är det gäddor som kommer upp ur en pelare.

Vi går en trappa upp för att undvika det värsta stojet. Men där spelar festorkestern.

En väldigt tysk korvtallrik med surkål och väldigt lite potatismos. En stor öl till och lite bröd, mest för syns skull.

Lokalbefolkningen hävdar frenetiskt att det här inte är en turistshow. Det är äkta folkmusik, klappa på knäna och dunka med bänkar i golvet.

Mycket ska man höra innan öronen ramlar av, till exempel ”Röslein auf den Heide” spelad på koskällor.

Men alphorn var en positiv överraskning för mig. 3-4-5 meter långa och låter riktigt snyggt.

Stället verkar inte ha gjort mycket intryck i världshistorien förrän år 1919. Det nationalsocialistiska parti som bildades där, gjorde en mindre lyckad insats i det historiska skeendet under 1900-talets förra hälft.

Det är härligt att notera att bantningshysterin gått Bayern förbi trots alla trådsmala modeller i tysk TV. I Sverige klagar flickorna ”Oh, nej, jag kan inte gå i närheten av ett wienerbröd. Då blir jag så fet”. I München tar flickorna det mera humoristiskt ”Haha! Du hittar inga smala flickor här. Det är ingen som ens försöker. Det går inte med all vår fantastiska mat.”

Ett tyskt språkmysterium som plågat mig länge, har äntligen fått sin lösning, nämligen det högljudda utropet:
- Ein, zwei, drei, g'suffa! (gesoffen)
Det betyder:
- Ett två tre, stjälp ned det! (supit)

Kort-kort rundvandring på stan

Jag ska villigt erkänna att en tvåtimmars rundtur med buss, delvis utförd i mörker, inte kan ge någon rättvisande bild av någon stad över huvud taget. Det är väl bara att konstatera att München inte är någon oh-ah-stad för den arkitekturintresserade, mest beroende på att staden bombades sönder och samman i kriget. Men när man går omkring och tittar på den klassiska arkitektur som faktiskt finns är det märkligt att tänka sig att den återuppbyggts på bara 25-30 år. München har sitt eget Montmartre: stadsdelen Schwabing är känd för sina många konstnärer. Det finns ett gammalt universitet, som en gång i tiden var Tysklands största.

Feldherrenhalle, där hade Hitler sitt första stora möte och marscherade hit och dit.

München har många kyrkor. Det här är Ludwigskirche efter Ludwig der Bayer eller Ludwig den helige.

Nummer 2. Snygg fasad. Vem vet vad det är?

Prinzregenten-teatern öppnades 1901 för att München också ville ha en Wagner-teater lik den i Bayreuth.

München Königsplatz, en del av slottet när Bayern var ett eget kungarike.

Triumfbågen ”Das Siegestor” på Ludwigstrasse. Någon segrade, eller gifte sig, eller något.

Münchens obelisk i järnmalm, rest 1833 till minne av de tyska soldater som dog vid Napoleons invasion i Ryssland 1812.

Rådhuset på rådhustorget Marienplatz. Försök förstå att det är helt nybyggt i modern tid!

En butik för självspelande instrument, såsom speldosor och klockor. Det är härligt att se något annat än MP3-spelare i skyltfönstren.

München Messe är fantastiskt stort, ett underverk bara i sig självt. Utanför finns en utställning med berömda alper i miniatyr.

På mässområdet finns ett gammalt flygledartorn som man kan hyra för firmafester. Frågan är om man kan hyra några flyg att dirigera också?

Lustiga kommentarer från guiden:
- Här bodde Hitler.
- Mitt över gatan bodde Hitlers älskarinna.
- Det här huset designade Hitler. Det blev inte bombat och det var tråkigt.

Mycket mysigt fikaställe vid rådhustorget. Müchenborna gillar Mehlspeisen, kakor av alla de slag.

Äsch, det här var inte så bra. Titta på www.munchen.de istället.

Fotbollsnojan och tekniken

Vi befinner oss vid FIFAs International Broadcast Centre på reportage inför FIFA World Cup 2006. Hela staden var i uppror inför allt lattjande med trasor som komma skulle. Jag har lovat att inte säga var IBC fanns, så jag ska inte göra det, men man kan konstatera att verksamheten var gigantisk. FIFA vaktade sina varumärken och höll hårt på sina regler om reklam. Sålunda fick Allianz-stadion i München inte alls heta så, utan blev tillfälligt omdöpt till ”FIFA-stadion i München”.

Fotbollen i sten utanför entrén var mycket tung att vrida. Men det gick. Sen kom vakterna springande. Ajabaja.

MCR - Master Control Room, stället där allt flyter samman och all video från alla arenor mixas till de utgående länkarna.

En av de tre stora skärmväggarna i MCR för inkommande video.

På baksidan fanns inte mindre än 22 satellitantenner med 144 upplänkar, varav 26 stycken var HDTV.

Allt var fotbolliserat, absolut allt, till och med pissoarerna. Sporten var här att få in en liten röd boll i målet.

Den jättelika skylten med Allianz flyttades till taket på ett museum i staden. Och tändes, lite grann i protest.

Det är med stor sorg vi lämnar de stora bergen av Apfelstrudel och hinkarna med varm vaniljsås bakom oss, men nu klarar vi inte mer utan måste hem till Sverige och jobba lite också.

Sökväg: Startsida > Gallerier > München

Science Fiction på tyska
	Hotellet på Einsteinring i Dornach, något som närmast kan beskrivas som Münchens teknikförort Kista är absolut sterilt och korrekt som en ishockeyrink och om man ställde in en levande blomma skulle den dö av ödslighet. Muzaken är ren och död och loopar evigt elektroniskt från taket, men i övrigt är stället absolut tyst. Det känns lite som att komma till framtiden. Men den oerhört blanka italienskdesignade skinkskärmaskinen i lobbyn imponerade.
Uppe på rummet väntade en glad överraskning på TVn. Kryssande genom strömmen av den oändligt fåniga tvättmedelsreklamen som tyskarna verkar älska, får jag plötsligt återuppleva ett ljust barndomsminne. Tysk TV visade episoden ”Invasion” ur SF-serien ”Raumpatrouille Orion” från 1966. På Terra finns en undervattensbas med ett antal UFO-liknande rymdskepp som far omkring och räddar mänskligheten i svartvitt. Medan kapten Cliff McLane och den politiska			officeren Tamara Jagellowsk ägnar sig åt trivsamt småprat i baren på rymdbasen, helt omedvetna om invasionsflottan av Unbekannte Objekten som är på väg mot Jorden, har ett annat Orion-skepp hamnat i en gravitationsvåg och far omkring och skakar klädsamt. Den ständigt argsinte chefen angriper saken på tyskt manér genom att samla andra chefer till ett möte och skrika åt dem. Han avslutar genom att vråla ”Bilden Sie ein Untersuchungskommission!”
Orion startar i en vattenvirvel	Tamara och Cliff småpratar i baren	Tamara rapporterar till sura chefen	I styrhytten på Orion	Vid den bulliga panelen	Orion har landat. Besättningen springer.
Smädelser över jättebildskärmen	Medan kapten Kirk på Enterprise lugnt och fåordigt ägnar sig åt att ”go where no man has gone before” bildar tyskarna kommittéer och skriker, eller går i glänsande korridorer och vrålar kommandon hit och dit. Nå, allting löser sig till sist med vapnet Overkill. Jag såg vartenda avsnitt när jag var liten. Det rör sig om utmärkt dramatiskt svartvitt foto av kraftigt utmejslade stenansikten, värdigt Fritz Lang. Detaljrikedomen är god och jag myser särskilt över att manöverorganen på panelerna egentligen är pennvässare från firma Dahle. Även idén med en rund bildskärm med en diameter på 5 meter imponerar. Vi är inte där än.				Pennvässaren Dahle 322, även rymdskeppskontroll
Tyskarna är konservativa. Det kommer att dröja länge innan de överger rökning på offentliga platser, trots EUs beslut. Det fanns en skylt: ”This is a non-smoking hotel” men ändå bolmas det friskt i frukostmatsalen.

Hofbräuhaus - öltemplet
En kväll spenderades på Hofbräuhaus i centrala München, startat som kungligt bryggeri redan 1598, mest för att de rika ville slippa dricka det sura, lokala vin som då var förhärskande. Bayrarna använder denna restaurang till endast två saker: att trycka i sig så mycket öl och korvar som möjligt, under så mycket högljutt hojtande och alphornstruddel som möjligt.
	HB står det på skylten såväl som på ölet: Hofbräuhaus.	Ljudnivån var hög! Det här är inget ställe för finstämd konversation.	Och här är killarna som ser till att hålla stojet igång. Äkta bayersk bompa- bompa. Notera tennstopet på golvet.
	Men det är stil på stället. Här är det gäddor som kommer upp ur en pelare.	Vi går en trappa upp för att undvika det värsta stojet. Men där spelar festorkestern.	En väldigt tysk korvtallrik med surkål och väldigt lite potatismos. En stor öl till och lite bröd, mest för syns skull.
	Lokalbefolkningen hävdar frenetiskt att det här inte är en turistshow. Det är äkta folkmusik, klappa på knäna och dunka med bänkar i golvet.	Mycket ska man höra innan öronen ramlar av, till exempel ”Röslein auf den Heide” spelad på koskällor.	Men alphorn var en positiv överraskning för mig. 3-4-5 meter långa och låter riktigt snyggt.
Stället verkar inte ha gjort mycket intryck i världshistorien förrän år 1919. Det nationalsocialistiska parti som bildades där, gjorde en mindre lyckad insats i det historiska skeendet under 1900-talets förra hälft.
Det är härligt att notera att bantningshysterin gått Bayern förbi trots alla trådsmala modeller i tysk TV. I Sverige klagar flickorna ”Oh, nej, jag kan inte gå i närheten av ett wienerbröd. Då blir jag så fet”. I München tar flickorna det mera humoristiskt ”Haha! Du hittar inga smala flickor här. Det är ingen som ens försöker. Det går inte med all vår fantastiska mat.” Ett tyskt språkmysterium som plågat mig länge, har äntligen fått sin lösning, nämligen det högljudda utropet: - Ein, zwei, drei, g'suffa! (gesoffen) Det betyder: - Ett två tre, stjälp ned det! (supit)

Kort-kort rundvandring på stan
Jag ska villigt erkänna att en tvåtimmars rundtur med buss, delvis utförd i mörker, inte kan ge någon rättvisande bild av någon stad över huvud taget. Det är väl bara att konstatera att München inte är någon oh-ah-stad för den arkitekturintresserade, mest beroende på att staden bombades sönder och samman i kriget. Men när man går omkring och tittar på den klassiska arkitektur som faktiskt finns är det märkligt att tänka sig att den återuppbyggts på bara 25-30 år. München har sitt eget Montmartre: stadsdelen Schwabing är känd för sina många konstnärer. Det finns ett gammalt universitet, som en gång i tiden var Tysklands största.
	Feldherrenhalle, där hade Hitler sitt första stora möte och marscherade hit och dit.		München har många kyrkor. Det här är Ludwigskirche efter Ludwig der Bayer eller Ludwig den helige.	Nummer 2. Snygg fasad. Vem vet vad det är?
	Prinzregenten-teatern öppnades 1901 för att München också ville ha en Wagner-teater lik den i Bayreuth.		München Königsplatz, en del av slottet när Bayern var ett eget kungarike.	Triumfbågen ”Das Siegestor” på Ludwigstrasse. Någon segrade, eller gifte sig, eller något.
	Münchens obelisk i järnmalm, rest 1833 till minne av de tyska soldater som dog vid Napoleons invasion i Ryssland 1812.		Rådhuset på rådhustorget Marienplatz. Försök förstå att det är helt nybyggt i modern tid!	En butik för självspelande instrument, såsom speldosor och klockor. Det är härligt att se något annat än MP3-spelare i skyltfönstren.
		München Messe är fantastiskt stort, ett underverk bara i sig självt. Utanför finns en utställning med berömda alper i miniatyr.		På mässområdet finns ett gammalt flygledartorn som man kan hyra för firmafester. Frågan är om man kan hyra några flyg att dirigera också?
Lustiga kommentarer från guiden: - Här bodde Hitler. - Mitt över gatan bodde Hitlers älskarinna. - Det här huset designade Hitler. Det blev inte bombat och det var tråkigt.				Mycket mysigt fikaställe vid rådhustorget. Müchenborna gillar Mehlspeisen, kakor av alla de slag.
Äsch, det här var inte så bra. Titta på www.munchen.de istället.

Fotbollsnojan och tekniken
Vi befinner oss vid FIFAs International Broadcast Centre på reportage inför FIFA World Cup 2006. Hela staden var i uppror inför allt lattjande med trasor som komma skulle. Jag har lovat att inte säga var IBC fanns, så jag ska inte göra det, men man kan konstatera att verksamheten var gigantisk. FIFA vaktade sina varumärken och höll hårt på sina regler om reklam. Sålunda fick Allianz-stadion i München inte alls heta så, utan blev tillfälligt omdöpt till ”FIFA-stadion i München”.
	Fotbollen i sten utanför entrén var mycket tung att vrida. Men det gick. Sen kom vakterna springande. Ajabaja.	MCR - Master Control Room, stället där allt flyter samman och all video från alla arenor mixas till de utgående länkarna.	En av de tre stora skärmväggarna i MCR för inkommande video.
	På baksidan fanns inte mindre än 22 satellitantenner med 144 upplänkar, varav 26 stycken var HDTV.	Allt var fotbolliserat, absolut allt, till och med pissoarerna. Sporten var här att få in en liten röd boll i målet.	Den jättelika skylten med Allianz flyttades till taket på ett museum i staden. Och tändes, lite grann i protest.