Kölnerdomen
|
Kölnerdomen är obegripligt stor och förmodligen ursprunget till många
”enorma byggnader” i många SF-filmer. Jag tänker särskilt på den stora svarta borgen i slutet
av filmen ”Time Bandits”. Katedralen är fin, men ta inte in på hotell i närheten om du inte kan
sova på morgonen i klangen från världens största speldosa. Liksom katedralen själv,
är klockspelet enormt.
Sagan om de två tornen
Det tog 632 år att bygga den färdig. Grunden lades 1248 men den blev inte helt färdig förrän
en bit in på 1800-talet. Trots att bomberna under andra världskriget lade 70% av staden i grus, undvek
de allierade att bomba detta fantastiska konstverk. Fönstren, som gjordes mellan åren 1300 och 1800,
skyddades tydligen i en bunker under kriget, men några av dem verkar ändå ha fått sig en
törn. Det är intressant att notera att kyrkan stod halvbyggd under flera hundra år, med ett stort
hål mitt i. Tornen är 157 meter höga och hela byggnaden 144 meter lång. Kaknästornet
är bara 115 meter högt! Takhöjden mitt i mittskeppet är imponerande 43 meter. Nackspärren
man får efter att ha gått med huvudet uppåt i tre timmar mäter 4,3 på Richterskalan.
Kyrkan ligger på ett stort torg och det hade varit bättre om det varit fritt åt alla håll.
Hur någon kan bygga moderna museet ”Museum Ludwig”, detta fula, buktiga plåthus alldeles intill ett
mästerverk som domen, det övergår mitt förstånd. Den allra sista bilden i reportaget
tog jag när hustrun med våld släpade ut mig ur kyrkan. |
Externt
Den är imponerande från alla håll. |
|
Tornen
Titta rätt upp. Fascineras. Säg ahhh! |
|
Portar
|
Tinnar
Hur någon har kunnat hugga ut allt detta i sten, alla små spiror, valvbågar, blommor och rosetter,
ja det måste ju röra sig om flera hundra tusen figurer och små fnuttar, det övergår
mitt förstånd. Men huggit, har någon gjort iallafall. Den liknar ett litet berg, särskilt
från kor-änden. |
|
|
Till kvällen kommer fasadbelysningen på. Man kan njuta av kyrkan på natten också. |
|
Kvällssolen förstärker det mäktiga intrycket. |
|
Hur gör man skarpa kvällsbilder i avsaknad av stativ? Man lägger kameran på marken, helt enkelt.
Det är helt OK när motivet är 150 meter högt. Finns en stadig lyktstolpe kan den också
duga. |
|
< Gargoylerna sägs ha varit till för att hålla onda andar på avstånd.
> Kyrkans utsida, vartenda portvalv och vartenda utsprång, är fullt av helgon, riddare,
påvar och andra gubbar.
|
|
|
Intressanta elektrisk installation. Särskilt de två isolatorerna vid pilen. Varför har man dragit
högspänning på blanktråd på utsidan? |
|
Korrosion, skador från 600 år och ett världskrig har börjat synas. |
|
Det är därför de reparerar, gräver och snyggar till. De bitar av kyrkan som är för
hårt åtgångna ersätts med kopior. |
Interiören
|
Ett mikroskopiskt urval av alla godsaker man kan träffa på vid en rundvandring. |
|
Ett sidoaltare. |
|
Alldeles intill huvudorgeln hittar man detta helt obelysta kapell. Lång exponeringstid anbefalles. |
|
Baksidan av Poor Clares-altaret. |
|
I och för sig en snygg grav... |
|
...men den här bräcker det mesta. Som en egen liten riddarborg. |
|
Han verkar uttråkad, biskopen. Det ser ut som om han tänker: ”Sluta dra i mig, flyg iväg”. |
|
Här ligger en och vilar. |
|
St. Hubertus.
|
|
En farlig riddare ligger här. Han får inte springa lös, tycks det. |
|
Det här är orsaken till att Köln är målet för så många pilgrimer. Här
förvaras resterna av tre kamrater, de tre persiska astrologerna Caspar, Melchior och Baltazar, mera kända
som de tre vise män som besökte Maria i Betlehem och kom med kostbara gåvor. Hur har deras ben
hamnat här? Kättare som de var... Historien är lång. Asch, de blev ju biskopar senare. |
|
Kärl för vigvatten, nött av tidens tand. |
Men vad jag inte kan begripa är när de amerikanska turisterna rusar in i ett kapell där jag stått
och siktat och valt vinklar och exponering i 15 minuter, kastar upp sin mobiltelefon med usel kamera i, smäller
av en blixt, och kommenterar ”Wow, it's so dark in here you can't see a thing” och rusar ut igen, vidare, till
nästa motiv att förstöra. Får de se något? Upplever de något? Eller är det
bara ”Been there! Seen that!”? |
Orglarna
|
Huvudorgelns ton är stor och varm och omsluter allt i sitt dån. Det bekommer
inte japanerna som med glada miner skriker i sin mobil, men efter ett tag inte klarar ljudnivån utan armbågar
sig ut, fortfarande glatt skrikande och viftande. |
|
Huvudorgeln med sina svarta pipor är ovanligt stor, men å andra sidan är allt ovanligt stort i
Kölnerdomen. |
|
Den fyller upp en hel våning själv. |
|
Under huvudorgeln hittar man Jultomten, nja, eller St. Gregorius. |
|
Sidoorgeln hänger på väggen högt uppe under taket. Organisten bör inte ha anlag för
svindel. |
|
Liten sido-sido-sidoorgel. |
På stan
|
Köln är en mycket stor stad och det som visas här är bara ett par korta
promenader kring Altstadt (Gamla stan), järnvägsstationen och det innersta av stadens centrum, samt en
djupdykning i en kafédisk. |
4711
Vem kan ha missat talet och parfymen 4711? Det är iallafall mycket lättare att minnas än
det gamla namnet på företaget: ”Eau de Cologne & Parfümerie Fabrik Glockengasse No. 4711 gegenüber
der Pferdepost von Ferd. Mülhens in Köln am Rhein”. Eau de Cologne betyder ordagrant ”vatten från
Köln” och det var i hus nummer 4711 på Glockengasse som denna långkörare bland världens
parfymer började marknadsföras i början av 1700-talet.
|
|
Besök gärna butiken och sniffa på parfymen som ständigt rinner ur den stora tunnan vid dörren. |
|
Här finns allt från mikroflaskor till hela hinkar. Men hur någon kan arbeta i denna tunga doft
år ut och år in är mer än jag kan förstå. |
|
En trappa upp finns ett litet museum som beskriver parfymens utveckling från den gamle munkens hemliga recept
fram till dagens flaskor. |
|
Huset bombades sönder och samman i kriget och har byggts upp igen, dock helt olikt den tidigare byggnaden. |
|
Stor gobeläng på väggen i butiken som visar den ärorika stund då huset fick nummer 4711.
En dag bestämde kejsaren att alla hus i staden skulle serienumreras från slottet, som förståss
fick nummer ett. |
4711 är själva definitionen på ett godtyckligt tal i hackerkretsar, med den intressanta egenskapen
att om det skrivs oktalt blir det 11147. |
Resten av stan
Nu när vi utforskat 4711, kanske du kan tänka dig att titta på allt det andra? Trots att västmakterna
avsiktligt undvek att bomba domen under andra världskriget blev Gamla stan strax intill så svårt
skadad att den fick byggas upp helt och hållet på nytt och nu snarare är en nygammal stad som
bara låtsas vara gammal. En annan intressant sevärdhet under sommaren är alla japanerna. Bäst
man står där och funderar på ett motiv kommer 50 av dem vilt skrikande och skrattande och fotograferar
varandra. Sitter man på restaurang och ett gäng på 30 stycken kommer in kan krögaren spara
på belysningen. Japanerna ordnar det med sina fotoblixtar.
|
|
Det här torde väl vara den mest fotograferade vyn i Köln? Gamla stan i förgrunden med Groß
St. Martin och sedan domen i bakgrunden. |
|
Gå ett par meter till och zooma lite, så ser det ut så här istället. |
|
Utöver mycket duktiga gatumålare fanns det ohyggligt duktiga ryska gatumusikanter. |
|
|
|
Måste du inte bara ha en jättegorilla i brons i trädgården? Eller det kanske räcker
med en flodhäst? Ett par nakna damer med delfiner? |
|
En urmakaraffär med stil. Varje timme gick figurerna runt. |
|
Blåljushuset - House of blue lights, reklam för någon radiostation. |
|
Till och med kloaklocken är snygga. |
|
Köln - sparrisens stad. Alla bättre restauranger har en särskild sparrismeny och vissa torgförsäljare
hade 60% sparris. |
Maten
Tyskarna är seriösa när det gäller mat och godis. Vill man bli inspirerad eller förfärligt
hungrig finns det massor av bagerier och kaféer att besöka. Tyskarna står inte kaféfolket
österrikarna långt efter. Det räcker med att bara stå och zooma in på en monter för
att man ska blir alldeles ifrån sig av godissug.
|
|
Café melange och chokladglass. Ja, det är ditt eget fel om du inte provar det! |
|
De tyska konditorerna är mästare på fantastiska bakverk och bakelser. |
|
Chokladkringlor, kringlor med nötflarn, hasselnötter... |
|
Det här verkar vara en tårta garnerad med glaserad rulltårta. |
|
Nästa bullbutik. Det är så ögonen håller på att tränga ut ur sina hålor. |
|
Mitt ute på gatorna har de sådana här fällor för oss godissugna! |
Övriga kyrkor
|
Staden sägs ha över 150 kyrkor. Den här representationen är ett absolut
minimum, ett minsta måste för den seriöst arkitekturintresserade turisten. |
Groß St. Martin
Det andra stora riktmärket i Köln står mitt i nygamla Altstadt. Kyrkan står vid Alte Markt
och är liksom hela Gamla stan återuppbyggd, även om man hittar gamla detaljer inuti som klarat
sig från bombningarna.
|
|
Vy från floden Rhen in över torget Alte Markt. |
|
De fyra karaktäristiska tornen som syns över hela centrala staden. |
|
Stora porten har hamnat lite i skynudan och är inte särskilt ståtlig. |
|
Kyrkorummet är nästan helt tomt på dekorationer. Kanske de inte överlevde kriget. |
|
Altaret är våldsamt modernt. Sannolikt klarade sig det gamla altaret inte heller. |
|
Här är samma altare i en annan vy. Allt är grått, grått, grått. |
|
Altarrunden bakom huvudaltaret är tämligen kal och tråkig, men ljuskronan fascinerar. |
|
Vänster sidoaltare. |
|
En blick bakåt i mittskeppet från altaret. De blyinfattade fönstren är inkopierade efteråt. |
|
De blyinfattade fönstren är störtmoderna. Ja, så moderna att man inte ser vad de föreställer. |
|
En titt uppåt längs en av de högsta pelarna. |
|
Här och var finns lite antik målning kvar, vilket låter oss ana hur kyrkan såg ut innan
den förstördes. |
|
|
|
|
|
Tre våldsamt snygga mosaiker vid altaret och två skulpturer. |
|
Makabra hörnet
Visst ska historien om Kristus uttrycka sorg... |
|
men här tycker jag tyskarna har tagit i lite i överkant. |
|
Bara en obducent kan se något fint i detta. |
St. Marie Himmelfart
Inte alls så långt ifrån domen, bara på andra sidan järnvägsstationen faktiskt,
ligger en kyrka som turisterna verkar ha missat totalt. Den är inte fullt så stor som domen och står
inte för sig själv, så den syns inte lika bra. Icke desto mindre förtjänar den samma
uppmärksamhet, och då särskilt det enormt höga, gyllene trestegsaltaret.
|
|
Den är inte lika stor som domen, men är desto mera krusidullig och förgylld. |
|
Den är värd precis lika många Oh! och Ah! |
|
Höger sida av mittskappat med dess pelargång. |
|
Vänster sidoaltare. Folk tittar så konstigt när man börjar dra fram bord och ställa kameran
på. |
|
Trestegsaltaret är flera våningar högt och fantastiskt magnifikt. |
|
Höger sidoaltare står inte huvudaltaret efter. |
|
Ännu en vy mot altaret, denna gång under gudstjänst. |
|
En titt bakåt längs mittskeppet... |
|
och ögonen fastnar på orgeln. Trevligt lät den också. |
|
Vi kollar nu in predikstolen... |
|
fullständigt nedlusad med guld. |
|
Utanpå ser den inte så mycket ut för världen. Det gör att man kan missa den av rent
slarv. |
St. Pantaleon
St. Pantaleon måste ha den snyggaste orgel jag sett. Visst, kassettaket med alla sina bilder imponerade,
liksom predikstolen, men orgeln gjorde mig mållös. Den liknar en blomknopp på stjälk, ett
kraftpaket, redo att bombardera dig med överdådiga övertoner och bamsiga basklanger. Vilket den
också gjorde. Vi hade turen att komma in mitt i en konsert.
|
|
Utanpå ser den tämligen tråkig ut, samma gotiska stil som många andra. |
|
Men det blir det ändring på när man kommer in. Den här kyrkan är tydligen byggd för
konserter eftersom orgeln verkar vara det centrala i designen. |
|
Betrakta detta mirakel av välljud, som en knuten näve som står rätt upp och kräver din
uppmärksamhet. |
|
Vi går fram till kanten av orgelläktaren och betraktar kasettaket och alla skulpturer. |
|
Predikstolen är det enda andra som sticker ut i designen, men den har svår konkurrens av orgeln. |
|
Predikstolen bakifrån i ett intressant ljusspel. |
St. Gereon
Den här var lite annorlunda. Dels fanns ett helt ordinärt, rakt mittskepp som i en vanlig kyrka, dels
fanns en konsertdel, ett tiokantigt rum med rödmålat tak. Där fanns också orgeln. De blyinfattade
fönstren spred ett sällsamt ljus i alla regnbågens färger, vilket digitalkameran tyvärr
inte förmådde fånga upp. Vill du se snygga färger och en läcker orgel är St. Gereon
något du bör lägga ett par timmar på.
|
|
Den här halvrunda stilen med en rad av fönster längst upp kommer igen i både St. Aposteln
och Gros St. Martin. Den verkar ha varit en hit på medeltiden. |
|
Orgeln befinner sig i ett tiokantigt rum med rött tak med guldstjärnor. Bilden gör inte fönstren
rättvisa. |
|
Här tittar vi från det tiokantiga rummet, under orgeln ut mot den ”vanliga” kyrkan. |
|
|
|
Beskåda den fantastiskt välpolerade orgeln. |
|
Här ser du orgelrummets höjd. Tre våningar och en otrolig akustik. |
Passa på att se kyrkans Pietà också! Min bild blev suddig och förtjänar
inte att visas upp.
|
Tåg och järnväg
|
Tyskarna är seriösa när det gäller tåg och järnväg också.
Tågen går i tid och informationen är oklanderlig. Det sitter bildskärmar i varje hörn.
En härlig detalj som tyvärr är borta sedan länge i Sverige är att varje järnvägsstation
av rang har en modelljärnväg med myntspringa. Det hittar man dessutom fortfarande på de stora stationerna
i Danmark. Jag kommer aldrig att glömma min barndoms modelljärnvägar i Århus och Köpenhamn.
När man stoppade in tio öre i en springa tände solen och järnvägen körde ett par
rundor i dagsljus. När man stoppade en tioöring i en annan springa, blev det natt och tågen körde
runt i blått månljus och alla hus hade belysningen tänd. Det var nog för att få mig
hakad på järnväg, modell- eller annan, resten av livet. |
|
De tyska snabbtågen är verkligen snabba. De stannar inte ständigt som de svenska, utan brakar på
och kommer i tid. |
|
På Hohenzoller-bron över Rhen kan man se hela den Deutsche Bahns tågflotta passera revy, från
supermoderna snabbtåg... |
|
till knallröda pendeltåg. |
|
Interiör från en personvagn på ett Intercity-tåg. Det kallar jag för tåg. Elegant.
Stilfullt. |
|
Det här är seriös järnväg! |
|
Och det här är seriös modelljärnväg. Man kan både välja lok och köra själv. |
|
Tyskland är Märklins och Fleischmanns förlovade land och där är modelljärnvägar
ett måste. |
|
I Sverige vore det bortkastat. Här skulle offentliga modelljärnvägar bara bli vandaliserade.
Notera huset som brinner mitt i staden. |
|
En närbild på det brinnande huset. Vattenstrålarna är av nylontråd. |