Ryska funderingar

Av Jörgen Städje Anna Politkovskaja fick som så många andra ryska journalister plikta med sitt liv för sina åsikter. Det spelar ingen roll om du är en ensam människa, en grupp eller ett helt land, tänker du fel, eller står du i vägen, kommer du att röjas ur vägen. Det nya Ryssland oroar grannländerna och de har anledning att vara på sin vakt. Anna Politkovskaja 1958 - 2006 Jag läste Anna Politkovskajas Rysk dagbok, ett mycket obehagligt stycke läsning om dagens Ryssland, med mord, massmord och godtyckliga arresteringar sida upp och sida ned. En borgmästare i Astrachan låter till exempel bränna inne ett par familjer för att han har lovat bort marken där huset står till den lokala byggmaffian. De stackare som överlevde gavs förgiftad mat på sjukhuset ett par dagar senare, för att de inte hade vett att dö i branden. Människor i Tjetjenien, vilka som helst, utan urskillning, förs bort, dag efter dag, och hörs aldrig mera av, utom då de hittas, söndertorterade i någon grusgrop. Så där håller det på. Just nu. Under läsningen flackade jag fram och tillbaka mellan Rysk dagbok och boken Stalin av Simon Sebag Montefiore och likheterna är skrämmande. Efter ett tag inser man att de båda böckerna beskriver samma händelseförlopp. Anna ansåg att det inte var en fråga om ifall sovjetsystemet skulle komma tillbaka, utan när. Är man liten och obetydlig sanningssägare blir man skjuten, får hjälp att ramla ut från 15:e våningen eller blir bortsprängd, helt enkelt. Är man större och mäktigare får man en liten försmak av makten och tvingas sjunga Kremls och byråkratins lov i massmedia. Är man tillräckligt mäktig och vägrar sjunga med i kören, hamnar man i fängelse för något påhittat brott. Nu, som då. Anna Politkovskaja, tystad dissident Svensk TV visade filmen ”Letter to Anna” om Annas sista tid av Eric Bergkraut från p.s. 72 productions GmbH. Jag förstår mycket väl varför hon blev skjuten och hon hade förutsett det själv också. Som sanningssägare i det nya Ryssland får man inte vara rädd om sitt eget liv, tyvärr. Anna sade själv att hon knappt kunde begripa att hon fortfarande var i livet. Det verkade nästan omöjligt. "Någon måste vaka över mig!" Tre andra journalister på Novaja Gazeta har fått sätta livet till för sina artiklar om korruption, Tjetjenien etc. Anna var en av de sista journalister som fanns kvar i Ryssland, som vågade ifrågasätta folkmorden i Tjetjenien. På väg till ett medlaruppdrag vid skolan i Beslan blev hon förgiftad på flygplanet och fick flygas tillbaka till Moskva. 338 personer dödades, inte av tjetjenska terrorister, om det nu var sådana, utan av anfallande ryska soldater. Anna blev populär, de förtrycktas ikon och sista hopp, verkar det. Hon blev helt enkelt för populär och det hotade makten i Kreml. Som Garri Kasparov sa: "Diktaturen använde sitt yttersta argument mot Anna. Skottet var inte bara riktat mot Anna Politkovskaja, det var riktat mot all journalistik och frihet." Hon fick aldrig se sitt barnbarn, som föddes några veckor efter mordet. Barnet döptes till Anna Viktoria, Anna den segerrika. Och svensk TV fortsatte kvällens program med en repris av den hjärndöda Melodifestivalen direkt efter den skakande filmen. Ryska folket vill inte veta sanningen. Det vill inte vi svenskar heller. För en gångs skull grät jag. Det händer inte ofta, men nu hände det. Ta hit pengarna och stick Utländska intressen håller på att motas bort från Ryssland med alla medel. The British Council, en organisation som ska sprida information om Storbritannien i Ryssland har hotats och anklagas för skattebrott (populärt). Personalen får hembesök av poliser sent på kvällarna (gamla, fina KGB-metoder) och chefen för St. Petersburgs-kontoret greps av polis för att ha kört mot enkelriktat och påstods ha luktat sprit. Han släpptes senare utan åtgärd. Kreml uttalar ständigt sitt hat mot NGO (Non Govermental Organisations) i största allmänhet och anklagar dem för att störa den inre ordningen i Ryssland, särskilt när de påtalar brotten mot de mänskliga rättigheterna och det faktum att domstolarna låter kända brottslingar och mafiosos gå fria, bara de sjunger Kremls lov. Västliga oljebolag stäms och tvingas lämna över sina andelar i ryska oljeföretag för småsaker som påhittade miljöbrott eller brott mot arbetsmiljöreglerna. Om hotelserna mot västföretag och organisationer fortsätter kommer västliga investerare att dra bort sina pengar från Ryssland, och det är just vad regeringen vill. Allt i Ryssland ska tillhöra staten. Igen. Den märkliga Röda Armén ”Älska den ryske soldaten”, sade Tsar Peter och menade att de lever under usla förhållanden och behöver stöd. Vi i väst ser krigsmakten som ett beskydd och dess soldater som några som skulle offra sig för vår frihet. Soldaterna anser förhoppningsvis att deras plikt är att beskydda sitt land och sin konung (respektive president) för att de behandlas väl och är betrodda med ett viktigt uppdrag. Röda Armén tycks fungera tvärt om. Ryska soldater svälter och behandlas illa. 15 % av de inkallade soldaterna i Röda Armén under 2006 befanns vara undernärda. Sug på den: undernärda! Sista tiden i Litauen förekom det att de gick omkring på gatorna och sålde sina vapen och uniformer för att få råd att köpa mat. Det är också anledningen till att det finns så många intressanta föremål från Röda Armén i omlopp, inte bara mössmärken, utan infrarödsikten, nattkikare mm. Det var kutym att familjen tog med sig mat till sina söner i armén, eftersom man visste att de alltid svalt. Det var bäst att ta med mycket mat eftersom de var tvungna att lämna en del som muta till officerarna och ”onklarna”. Flera soldater får sätta livet till för onklarnas trakasserier och tortyr än de som förolyckas i strid. Det verkar vara djupt rotat i den ryska själen, att har jag bara en lite högre maktställning än någon annan, kan jag sparka och döda utan urskillning. Ingen kommer att åtala mig. När åtal någon gång förekommer är det en kuriositet. Vad känner de ryska soldaterna för sitt land? Skulle de försvara det i en nödsituation, landet som bara plågat och hotat döda dem? Är det kanske landets enda sätt att få soldaterna att kämpa, att droga dem och sedan ge dem order att mörda urskillningslöst, för att de kan räkna med att aldrig bestraffas? Stridsvagnsförarna som körde över människor i Vilnius ansågs ha varit drogade. Den som vänder tillbaka blir skjuten i ryggen, som så gärna praktiserades under andra världskriget. Tjetjenien - Beslan Det oläkta såret i Beslan från 2004 blöder fortfarande. Om terroristerna var tjetjener eller förklädda ryska Omon-soldater får vi sannolikt aldrig veta. Inga sanningar om Beslan kom fram under Anna Politkovskajas livstid, men nu börjar sanningen eventuellt blottas. Varför håller Ryssland på att hacka Tjetjenien i småbitar? Finns det några dyrbara naturtillgångar i landet? Egentligen inte, men tittar du på kartan så finns det oljerika området Baku i Azerbajdjan, alldeles söder om Tjetjenien. Men det är ju i ett annat land? Har det någonsin spelat något roll för Ryssland? Groznyj bombades till en sophög. Allting var sönderskjutet. Det såg ut som gamla filmbilder från Tyskland efter andra världskriget. Kommer det någonsin att bli riktig fred i Tjetjenien? Inte så länge ryssarna är kvar. ”Ryss” kommer att förbli ett fult ord bland alla riktiga tjetjener till döden skiljer dem åt. Georgien Pipelinerna går vidare genom Georgien till Svarta Havet fvb till västvärlden. Förstår du varför ryssarna ständigt bråkar med Georgien och försöker få in sina militära rådgivare i de norra provinserna och bryta sönder landet? Det är bättre för dem att kasta in landet i ett förödande inbördeskrig än att NATO ska komma dit. För tänk om det hände! Det skulle försvåra övertagandet av pipelinen betydligt. Demokratirörelsen i Georgien som genomförde den rosa revolutionen och slängde ut den moskvatrogne presidenten Eduard Shevardnadze måste ha varit ett hårt slag för Putin. I samma stund som Kosovo demokratiskt röstade för sin frihet (februari 2008) hotade Putin med att börja sönderdela Georgien, som någon slags underlig hämnd för att de äckla västländerna ”övertalade” Kosovo att bli fritt. Ryssland anser sig fortfarande ha rätt att ha åsikter om andra länder och hota. Antag att det vore kompisen Serbien som istället beslutade att gå in och mörda varenda icke-serb i Kosovo. Då hade Kreml klappat i händerna och gärna skickat militära rådgivare som kunde överföra den ädla ryska konsten att köra över människor med stridsvagn. Det är ett elände när de gamla lydstaterna inte lyder längre. Så kom anfallet mot Georgien i augusti 2008. Den ena fronten kom från Sydossetien eftersom Ryssland sade sig vilja skydda ”sina medborgare”. Medborgare man skaffat sig genom att dela ut ryska pass vitt och brett. Den andra fronten kom från Abchasien, där man också delat ut pass, i syfte att skaffa sig flera medborgare att ”skydda”. Numera står en raketbas i Ossetien med missilerna riktade mot Tbilisi, enligt Ossetiens ”önskan”. Utdelning av pass pågår också på Krim i Ukraina eftersom Ryssland åter vill skaffa sig tillgång till sin gamla flottbas i Sevastopol, som Ukraina förnekar dem. Nu har man dock skaffat sig Svartahavskust i Abchasien. Man kan säga att Abchasien och Ossetien är annekterade av Ryssland. Suchumi blir aldrig mer någon solig semesterort. Inte underligt att Ukrainas demokratiskt valde president Yushchenko var nära att bli prejad av vägen i sin bil och ”råkade” bli förgiftad med dioxin. Inte underligt att Ukraina erbjudit Väst radardata från sina early warning-radarer. Söta fröken premiärminister Yulia Tymoshenko fick sparken för landsförräderi för det visade sig att hennes parti hade kontor i Moskva, som kördes av den forne, likaledes sparkade presidenten Leonid Kuchma. Vytautas Landsbergis, Litauens landsfader, numera EU-politiker i Bryssel, skickar obehagliga propåer till sitt hemland. Han har naturligtvis lång erfarenhet av den ryska björnen och meddelandena kan sammanfattas ungefär så här: "Där gick Georgien. Vem är näste man till rakning?" Finns det pengar? Den ryska rymdfärjan Buran förvarades i hangar 112 på Baikonur-fältet. På grund av bristande underhåll föll taket en dag in och krossade både Buran och bärraketen Energija. Planering, nej tack. Sovjet körde i stort sett slut på sina rymdpengar i och med den nedlagda månfärden och kampen för att vinna (det fiktiva) Star Wars över USA. Ryssland behöver västs pengar, inte minst för att hålla sin egen rymdverksamhet igång. Att skjuta upp raketer är oerhört kostsamt. En Sojuz-uppskjutning kostar cirka 100-150 miljoner dollar. Det ryska satellitnavigationssystemet GLONASS från 1982 (ungefär samma som amerikanska GPS) förlorade många av sina kortlivade satelliter på grund av att det sammanstörtade Sovjet inte hade råd att ersätta dem. Ändå behövs systemet för att Ryssland ska något att rikta sina kryssningsrobotar med. Satelliterna måste ersättas, men det är sannerligen inte gratis. I maj 2010 var satellitsystemet dock fulltaligt, åtminstone för full täckning av Ryssland, meddelade Roscosmos, den ryska federala rymdbyrån. Det verkar ha varit en nödsituasion eftersom USA minskade moggrannheten hos GPS-systemet under konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008. Västpengar behövs, och kan fås till exempel genom att Ryssland skjuter upp västliga satelliter. Men det blir inga uppskjutningar om Ryssland ska börja trakassera Väst. Man kan anta att den nya europeiska rymdfärjan Jules Verne är ett exempel på att NASA vill skifta bort sitt beroende från ryska Sojuz för att försörja rymdstationen. Jag skulle ha trott att den muslimska världen skulle bli först med att bygga upp en ny järnridå kring sig, precis som Pakistans fd president Pervez Musharraf förutspådde 2004, men nu ser det ut som om det nya Ryssland hinner före. När sovjetsystemet 2.0 introduceras, kommer det att drabbas av precis samma krämpor som det förra systemet och det kommer att falla ihop igen av precis samma orsaker. Det kommer att bli otroligt kostsamt för gemene man. Alla rikedomar har åter hamnat hos det allra översta skiktet av rika byråkrater och oligarker som håller sina undersåtar i schack med mutor och mord. Ingen är ansvarig för något annat än att muta uppåt och slippa undan utan åtal. Ekonomin kommer att urholkas precis som förut och landet faller ihop som ett tomt skal. Befolkningsmängden minskar dessutom och förutspås fortsätta minska år från år. Det är ”synd” om Ryssland för närvarande. Landet har krympt och det omges nu av en massa olidligt självgoda demokratier som spärrar vägen mot Europa. Deras enda riktiga kompis i Europa är Vitrysslands president Lukasjenko och honom skrattar hela Europa åt. Rysslands ockupationskraft riktas därför söderut istället. Ryssland grämer sig säkerligen över förlusten av Baltikum, men med NATO närvarande är det sannolikt allt för kostsamt att försöka sig på en ny ockupation. Därför provar de andra metoder att destabilisera, som kravallerna när soldatstatyn flyttades i Tallinn 2007. När det stod klart att kravallerna misslyckats, ebbade de snabbt ut. Man kunde också ganska snart konstatera att de attacker på Internet som i stort sett slog ut hela Estlands offentliga närvaro på webben kom från Ryssland. Taktiken med cyberattacker fortsatte vid invasionen i Georgien, men nu var Väst beredda och satte in hjälpaktioner även på Internet. Estlands nyskapade centrum för cyberförsvar CERT-EE hjälpte till. Vad har vi? En kork i en flaska. Ryssland kan inte gå åt väst, och i syd hotar NATO och Mongoliet är bara öken. Det måste pysa ut någonstans. Som en liten styrkedemonstration har Ryssland börjat flyga nära flera västeuropeiska länder, särskilt Norge och England, med 60 år gamla TU-95 (Silver Bear) propellerdrivna bombplan från kalla krigets dagar som de tagit fram ur malpåse och försett med satellitnavigering. Planen duger förmodligen inte mycket till men Ryssland använder dem för att visa att man inte fallit samman totalt. Frågan om det fortfarande är så ont om flygbränsle att stridspiloterna knappt får träna verkar delvis ha fått svar av den ryska pilot som kraschade på litauiskt territorium i september 2005. Han påstods bara ha haft 14 flygtimmar under ett års tid. I så fall är piloterna tämligen värdelösa i strid. Man kan fråga sig hur mycket pengar det egentligen finns i Ryssland just nu. Nyligen började Röda Armén sälja av egendom, flygplan, helikoptrar, båtar, ja hela städer, för att få råd med 35 miljarder GBP till upprustning och för att ha råd att bygga bostäder åt sina officerare. Det rapporteras att de ryska soldater som nyligen drog sig ur Georgien stal allt de kunde komma över. Det är visserligen inbyggt i Röda Armén att plundra, men att stjäla toaletter och använda tandborstar skvallrar om hur illa det är ställt. Krigsveteraner behandlas illa och fråntas sitt underhåll, trots att de stridit och givit allt för fosterlandet. De har protesterat och hungerstrejkat men bara mötts av förolämpningar från Kreml. De får nöja sig med att stå som handikappade tiggare i Moskvas tunnelbana, ett öde de för övrigt delar med många andra stackare i Sovjets fd satellitstater. Tjetjenien-kriget måste vara oerhört kostsamt. Ubåtarna rostar sönder och de nya verkar ligga kvar i torrdocka, halvbyggda i brist på pengar. Torpederna verkar inte hålla högsta driftsäkerhet heller (jämför Kursk-olyckan, bilden). Väteperoxid som oxidator för drivmedlet slutade västvärlden med för länge sedan på grund av stabilitetsproblemen. Av de interkontinentala robotar Ryssland skjutit från ubåtar i modern tid verkar hälften ha misslyckats. Att gasa eller bromsa, det är frågan Ryska politiker föreslår öppet att Ryssland ska skruva av gasen till Europa tills Bryssel ger med sig och låter de gamla, risiga ryska trafikflygplanen flyga över EU. Bryssel ska strypas till lydnad. Ryssland har tidigare använt gaskranen för att tvinga satellitstaterna på knä, Ukraina såväl som Georgien och Vitryssland. Och Europa är så obotligt korkat/godtroget att man fortsätter att köpa gas från Ryssland trots att hoten väntar runt hörnet. 1992 ville Ryssland straffa Litauen för att de hade mage att göra sig fria och stängde av gasen mitt i vintern. Det blev väldigt kallt i landet, men å andra sidan stängde Litauen av gasen till Kaliningrad, eftersom ledningen råkade passera Litauen. Det kunde inte tålas och Litauen fick tillbaka gasen igen. Nu vill Ryssland bygga en gasledning under Östersjön till Polen eller Tyskland eller hur det nu blir. Vad kan avsikten med den vara? Naturligtvis ska Ryssland när som helst kunna strypa Baltikum utan att behöva riskera sina leveranser till Väst. Det är kanske uppenbart för alla utom EU-politikerna? Istället tramsar Bryssel och spelar med i den ryska demokratikomedin. Men Baltikum är numera en del av EU och borde åtnjuta Unionens skydd, till exempel med en returledning. Och vad har Sverige gjort? Vi har stängt ett kärnkraftverk så vi inte har elenergi nog till industrin. Istället ska vi bygga en högspänningsledning till St. Petersburg och köpa ström från ett ryskt kärnkraftverk. Ström som de kan klippa av när som helst. NATO i Litauen Litauerna är inte särskilt imponerade av NATOs uppvisningar hittills. Slarvet den 15 september 2005 med det ryska Su-27-jaktplanet som kunde bryta sig ur sin konvoj över internationellt vatten på väg till Kaliningrad och flyga 20 minuter ostraffat över hela Litauen och sedan krascha nära Kaunas (märkligt nära Baltikums centrala flygledningscentral), anses som ett svaghetstecken. Konvojen var känd redan när den startade från Leningrad. Två tyska jaktpiloter nådde fram till planet efter att ryssen skjutit ut sig. Inte mycket nytta med det. Litauiska flygvapenchefen Jonas Marcinkus fick sparken, för han var tydligen infiltratör. Litauerna skyllde på att radarsystemet (BaltNet?) inte hade fungerat eller var för gammalt. Och hur gick det till, får man fråga? Andra säger att den ryska konvojen med flit stängde av sina transpondrar så att sekundärradarn skulle tappa kontakten, men det betyder heller ingenting. Primärradar är till för just det. Ryssland gjorde rätt som förlöjligade NATOs slapphet i pressen efteråt. Fast ryssarna har inte mycket att skratta åt vad gäller flygvapnet. Tänk på tysken Mattias Rust som landade på Röda Torget med en vanlig Cessna 172 i maj 1987 efter att ha flugit 800 kilometer över sovjetiskt territorium från Helsingfors. Upptäckt av radar eller ej, ingen rörde honom. NATO vill in i Ukraina också (början 2008) mest för att bygga upp ett skydd mot arabvärldens kärnvapenmissiler, vad man kan förstå. Omedelbart hotar Ryssland med att rikta sina missiler mot Ukraina, sin vän, som man säljer massor av gas till. Diskussionerna tog åtta månader, men efter anfallet mot Georgien skrev Polen på ett avtal för stationering av Patriot-missiler och Tjeckien har accepterat radarstationer, på bara två dagar. Det gjorde Kreml mäkta irriterat, fast vad hade de förväntat sig? Själva kan de ställa missiler i Ossetien utan att blinka. Ska de rikta missiler mot EU nu också? En bra gas-kund? Hur är det med BaltNet, det sam-baltiska radarnätet som till stor del finansierats av Norge (kommunikationslänkar) och USA (ledningscentraler, med huvudcentral i Karmelava) och påstås kunna se så långt in över Ryssland att det förargar den stora grannen? Det sägs ha varit i drift sedan år 2000 och delar data med NATO i Bryssel sedan 2005? Fungerade det den 15 september 2005 är det en katastrof. Fungerade det inte, är det likväl en katastrof. Anfalla Ryssland, vem skulle vara så dum? Vem skulle vara så urbota korkad att han ville anfalla Ryssland? För att erövra mark? Industrier? Gruvor? När Sovjet drog sig tillbaka från Litauen undan Tyskland under andra världskriget stal man med sig alla verkstadsmaskiner, huvudsakligen högkvalitativa tyska. Efteråt ersattes de med sämre, sovjetiska. Men Sovjet behöll de tyska maskinerna och verkar inte ha planerat att modernisera maskinparken. Tjernobyl-katastrofen må ha varit oavsiktlig, men det finns andra mycket värre ställen, avsiktligt radiakförgiftade. Semipalatinsk var ett kärnprovområde där man provade atombomber på fångtåg fulla med fångar. Mayak, nära Chelyabinsk förgiftas fortfarande av en upparbetningsindustri, utan att läkarna får nämna anledningen till cancer och underliga dödsfall. Säg vad som helst, bara inte sanningen! Människoliv, vad är de värda? Vem vill egentligen ha en radioaktiv sophög full av farligt industriavfall, styrd av ett gäng mordgalna despoter? Med icke-producerande, underutvecklad industri som står och rostar bort? Vägnätet är risigt och ett landsomspännande motorvägsnät verkar inte finnas. Det känns som att USA har pengar nog att istället köpa hela Ryssland och lägga ned det, om det passar dem. Det skulle vara billigare än att kriga till sig landet. Gasmasker dyker upp överallt, i gamla fabriker, rivningshus och på gamla övergivna dagis. De var en del av propagandan mot Väst. Så snart Ryssland kommit lite grann på fötter hotar man sin egen befolkning med invasionstanken igen, precis som under Sovjetunionens tid: De där äckliga imperialisterna (”kapitalister” duger inte som skällsord längre) tänker ta över oss och vår way of life. Men ärligt talat, skulle USA vilja ha Ryssland även om man fick det gratis? Betraktar man USAs politik runt om i världen känns det som ett felaktigt antagande att de skulle vilja invadera Ryssland, ja helt orimligt. Till skillnad från Ryssland så fungerar USA logiskt. De har helt enkelt ingen anledning att ta upp en konflikt med Ryssland. Det går dåligt nog som det går i Afghanistan och Irak för närvarande och detta kostar oerhörda pengar. Men det nöjer sig inte Kreml med. De söker konflikter för att få spela med musklerna. Istället för att låta USA skydda sig själv, Europa och därmed även Ryssland mot det nya muslimska kärnvapenhotet, alldeles gratis och med mycket effektivare vapen, ska man direkt börja bråka och i princip avsäga sig skyddet. Svenska kommunister dummare än de flesta Jag skulle vilja se någon av våra svenska högt uppsatta, rosenröda blöj-kommunister stå upp och läsa den här texten om terrorn mot oliktänkande, offentligt, inför media (om Sovjets framfart i Estland, hämtat från www.omkommunismen.se) och därefter förklara att de fortfarande är kommunister: I Tartu gömde kommunisterna 190 lik i en brunn på gården till en polisstation. På samma gård hölls några årtionden senare specialdresserade hundar, som vid behov sattes in mot estländare som krävde frihet för sitt land och ett slut på den kommunistiska terrorn. Under hela den sovjetiska tiden var det förbjudet att skriva eller tala om de kommunistiska morden. Men hösten 1988 kunde en tidning på Ösel publicera en ögonvittnesskildring av en överlevande: ”Såvitt jag vet var det bara tre som sköts ihjäl och som senare återfanns i brunnen. Alla andra torterades till döds. De var omkring hundra. Ingen vet exakta antalet. Tortyrmetoderna var många; på en man skar man av läpparna, på en annan näsan, tungan, öronen. Många hade man kokat fötterna på, hos någon ena foten och hos andra båda. Det fanns också offer, från vilkas rygg man skar ut hudstycken och på vilka man band händerna på ryggen med taggtråd. Några stack man ut ögonen på. En kvinna fick brösten bortskurna. Jag var där när liken bars upp ur källarna. Under dagen kom tusentals människor för att söka sina anhöriga. Många fann dem också. Det var en vidrig syn, som jag aldrig glömmer.” Det är kommunismens sanna ansikte, en regim som inte drar sig för att spränga bort eller gasa ihjäl sina egna medborgare för att få det att se ut som om det var några svårgripbara ”terrorister” som gjort det, bara för att legalisera sina totalt resultatlösa härjningståg i det redan till spillror sönderskjutna Tjetjenien. Hur det fortfarande kan finnas kommunister kvar i Sverige har jag svårt att förstå. De pratar om att de vill ha en ”mjuk kommunism”, men kan inte visa upp något exempel på ett kommunistland där inte oliktänkande torteras och dödas. Men det är klart, någon måste ju finnas längst ned på intelligensstegen, också. - Kom inte här och snacka om demokrati! Då slår vi ihjäl dig! Vi har ju redan demokrati. Sammanfattning Jag väljer att trotsa herr Landsbergis och tro att de länder som befinner sig i EU eller NATO blir för kostsamma för Ryssland att invadera. Baltikum har inte heller några naturtillgångar som gör det värt ett hundramiljarderdollars-krig. Ryssland tänker för den skull inte ge upp utan kommer att fortsätta hota sin omvärld, om än bara på låtsas, med gamla flygplan. Resultatet av det kan inte bli annat än ökad isolering, de båda går inte att skilja åt. Man kan inte både ha kakan och äta den. Ju fler länder de hotar, desto fler kommer att skriva på för den amerikanska missilskölden. Och en missilsköld idag, kan köras på lastbil, och de amerikanska är bättre för de har ett fungerande satellitnavigationssystem. Iallafall i teorin, en teori som håller ända tills någon provar, vilket ingen vågar. Så länge demokrati och fri företagsamhet inte råder i Ryssland och västliga företag tvingas därifrån kommer inga stora nya pengar in och Röda Armén kommer att förbli fattig och kan bara ockupera småländer. Det finns inte många småländer kvar att ge sig på. De stora pengar Röda Armén får in på försäljning hamnar som allt annat hos de rika. De ryska soldaterna får fortsätta svälta. De är ju vana. Rysslands enda stora inkomster kommer att komma från gasen, eftersom pipelinerna ligger där de ligger, deras järnmalm är av dålig kvalitet och ingen vill köpa ryska bilar och flygplan. Förhoppningsvis lär sig EU och börjar köpa sin gas från andra håll, samtidigt som kärnkraftindustrin vädrar morgonluft. Georgien är den sista lilla fria korridoren för gasledningar från Baku till väst, för söderut ligger Iran och Irak det är ajabaja. Där vill ingen lägga några ledningar och där har Ryssland garanterat inte råd att slåss. Det har knappt ens USA. Georgien ligger risigt till och jag skulle tro att Armenien är näste man till rakning (teori framlagd 2008-08-20). Om Ryssland börjar dela ut pass nära dig, har du anledning att bli orolig. Lästips Rysk dagbok (2007, ISBN 978-91-7037-325-1) / A Russian Diary (2007, ISBN 1846551021) av Anna Politkovskaja (postumt) om det nya Rysslands uppgång genom blodbad, utrotningar och politiskt rävspel, där den lilla människan smulas sönder, eller sprängs i bitar om det passar bättre, medan de högsta byråkraterna blir allt rikare. Stalin, den röde tsaren och hans hov (2004, ISBN 91-518-4280-7) / Stalin, The Court of the Red Tsar (2003, ISBN 1400076781) av Simon Sebag Montefiore, om Stalins väg till makten, hur bönderna slaktades, folket förslavades och 21 miljoner dömdes till att sakta ruttna bort i koncentrationsläger. Gulag, de sovjetiska lägrens historia (2005, ISBN 91-7263-658-0) / Gulag - A History (2004, 0-767900561) av Anne Applebaum, en noggrann skildring av det sovjetiska fångsystemet som var avsett att långsamt mala sönder miljontals misshagliga människor, tortera sönder politiskt oliktänkande och dessutom tjäna pengar på det. Under the loving care of the fatherly leader (2004, ISBN 0-312-32221-6) av Bradley K. Martin, en förskräcklig bok om Nordkorea och Kim-dynastin, med allt du kan önska av förtryck, fångläger, mord, våldtäkter och hjärntvätt i kommunismens tjänst. www.omkommunismen.se www.upplysningomkommunismen.se http://en.wikipedia.org/wiki/Soviet_war_crimes (synnerligen otrevliga bilder) Är det hemskheter du vill se, mata in ”Mayak Chelyabinsk foetus” i bildsökningen i Google. Tittar du på Internet, så titta extra noga när du ser uttalanden av Anne Applebaum och Simon Sebag Montefiore eftersom de är tungviktare. Anna Politkovskaja uttalar sig förståss inte mer. Hennes minne finns dock bevarat på ”p.s. 72 productions” webbplats www.lettertoanna.com eller www.ps-72.com.