Chockturism i Vilnius

Av Jörgen Städje efter berättelse av Zigute Radzeviciene Du kanske trodde att Vilnius var en lugn, helt vanlig storstad med lugna gator och vanliga stadsguider som går omkring och visar upp vackra hus för turister? Att det extremaste som fanns var tortyrkamrarna i KGB-museet? Några guidebyråer har emellertid andra specialiteter, som kanske kan kallas ”ovanliga överraskningar”. Här är berättelsen om en som blev lite i ovanligaste laget, återgiven av guiden som var med.
	En grupp norska turister togs till bohemförorten Uzupis där man noga redogjorde för denna ”republiks” regler och egna konstitution. Bland annat meddelades att det var förbjudet att smuggla sprit över gränsen, dvs bron över floden Vilnele. Alla accepterade detta som fakta utan att blinka, trots att man var mitt i en storstad.
En man ”råkade gå förbi” med en svart plastpåse och bad en av turisterna att hålla denna en stund och försvann. Fram kom en polisman i gammal sovjetuniform och bad att få titta i påsen och drog fram en flaska vodka ur denna. Han grep turisten, anklagade denne för spritsmuggling och bad honom följa med för kroppsvisitering. En urgammal sovjetisk polisbuss kördes fram och hela turistskocken fick ställa upp sig mot bussen och kroppsvisiteras. Den första turisten förhördes via guiden och fick ett förhörsprotokoll, som han villigt skrev under. Guiden höll på att kissa på sig av undertryckt skratt.
	Alla turister fördes in i bussen och meddelades att de skulle tas till KGB för vidare förhör. Ingen protesterade märkligt nog. Bussen körde runt lite och när man kommit till Arsenalo (gamla arsenalsbyggnaden vid slottskullen) stannade man och turisterna fick veta att de släpptes utan åtgärd. Vid kommentaren: ”Blev det inget straff?” kunde guiden inte hålla sig längre utan måste skratta och berätta att turisterna själva hade beställt en lite ovanlig upplevelse och att de nu fått den.
Upplevelsen blev lite för bra. Vad guidebyrån hade missberäknat var den nordiska folksjälen. Vi är vana att tro på allt som officiella personer, poliser och myndigheter påstår. Att norrmän och svenskar inte kan skilja på ryska och litauiska var en bidragande faktor och att de i panikens ögonblick inte heller kunde se skillnad på moderna litauiska polisuniformer och gamla sovjetiska milisuniformer med hammare och skära från 50-talet förhöjde också effekten. Fast äsch, det blev roligt ändå. Och nu har jag förstört just detta trick. Dumma mig