Sökväg: Startsida > [Gallerier >] Valencia

Valencia

Valencias stadsvapen med två L (dubbelt lojal) är uttryckt i blommor i den park som numera ersatt den flod som förut flöt genom staden och då och då orsakade översvämning. En parkanläggning på en mil, där man kan gå och trivas i bra många timmar i solskenet.

Innehåll

Vetenskapsmuseet   Ögat   Rymdskeppsbygge

Katedralen   Interiör   Småkapellen

Godiskyrkan På stan

Men Valencia är väl inte direkt arkitekturens högborg. Man hoppar inte högt av arkitektonisk sprallglädje när man går runt på stadens gator. Inte förrän man kommer till...

Vetenskapsmuseet    Som en engång levande varelse, en utdöd jättedinosaurie med ryggraden uppåt, eller något annat fd. levande, organiskt, ligger det där, Vetenskapsmuseet (Museo de las Ciencias). Byggnaden är fantastiskare än något annat jag sett, både från utsidan och insidan, något av en arkeologs vildaste feberfantasier    Bilderna av exteriören tarvar ingen egentlig förklaring, njut bara av trevligheterna. Som du kanske ser är huset byggt av betongelement som gjutits någon annan stans och satts ihop på plats. Det går att se skarvarna.    En jättelik DNA-molekyl i stål och färgat glas tronar mitt på bottenvåningen, tillsammans med Focaults pendel. Den vägg som inte ser ut som en ryggrad, liknar istället en hel massa revben. Fast man kan undra vem som ska putsa alla fönstren?

Ögat    Mitt ute i en bassäng invid ryggraden ligger ett jättelikt öga. Någon har spelat för mycket Riven igen. Växter växer upp genom hål i vattnet och själva globen i mitten är en IMAX-biograf som liksom flyter på vattnet. "Ögonlocket" kan höjas, så att ögat kan "öppnas". När mörkret sänker sig blir skådespelet alldeles fantastiskt. Det är nästan bättre när bara kvällshimlen får råda, än när all belysning kommer på.

Rymdskeppsbygge    Och på andra sidan gatan håller de på att bygga rymdskeppet NCC 1710 Enterprise, ur Star Trek. Du känner igen motorgondolen, eller hur? Fast så ska det inte se ut när det är klart, för då ska allting täckas över med ett bågformat segel, som i modellen på nästa bild. Däri ska bland annat finnas två biografer och massor av utställningsutrymme. Det blir mera rymdhamn än rymdskepp när det blir färdigt. Just nu, i kvällsljuset är det en hel del science fiction över det hela.

Katedralen   Katedralen är en säregen blandning av olika stilar, barock, renässans, gotik och lite tjurfäktningsarena. Portalen mot lilla torget är en vacker barocksak, men så inklämd mellan senare byggnader att den nästan försvinner och egentligen inte gör sig något vidare. Bara på en bild som den här, kommer den till sin rätt. Den andra porten är en våldsamt ståtlig gotisk spetsbågeport, men precis ovanför är byggnaden avklippt, sågad jäms med knäna så att säga. Kyrkan har tagit några hundra år att bygga och de olika seklens bidrag har väl inte alltid varit så lyckade.

Interiör   Men inuti är det ståtligt. Altaret är inte så fult.   Kyrkan har inga vanliga glasfönster, utan de är av alabaster, mycket tunn marmor. Det ger en sällsam och vacker effekt. Samtidigt blir kyrkan lite mörk och mystisk.

Småkapellen  Ï Småkapellen står på rad utefter väggarna. Runt bakom huvudaltaret går en bågformad gång där de ligger tätt, tätt. Så många har jag aldrig sett på en gång. Festa med ögonen. Där finns också verk av Goya, där han porträtterar familjen Borgia.     Ett av de mest remarkabla är dock vad jag kallar "Den heliga dynamitgubbens kapell" (sista bilden). Titta bara. Dynamitgubben står mitt i altartavlan, med stubinen tänd. Se så det gnistrar. Och så ryker det.

Godiskyrkan
	Alldeles intill en stor godisaffär hittar man denna kyrka, St. Laurentius. Också ett stycke njutning.

På stan
	Visst finns det fantastiska saker att se på stan också, som den här bron till exempel: Puente de la Exposición. Den går också lite i revbensstil.
	Statens konstmuseum såg väl ut som vilket konstmuseum som helst, med undantag för kupolen, som var som en underbar blå himmel inomhus. Den var blå på utsidan också.
	Keramikmuseets (Museo Nacional de Cerámica) port är en av de mera fantastiska jag sett. Det är en hel värld i keramik. Dörrvakten var vänlig nog att gå in en bit i porten när jag tog bilden, men det hade han inte behövt. Jag har suddat bort honom helt.
	Den här hallen, Lonja de los Mercadores, med sina ovanliga, skruvade pelare, uppfördes någon gång på medeltiden för spannmålshandlarna när de skulle sitta och ha möte och bestämma spannmålspriserna. Den fungerade också som vattendomstol. Varje bonde har sin bestämda bänk, och det står namn på dem.
	Saluhallen alldeles intill var i sig själv ett helt konstverk med sina kupoler och utsprång, men solen låg lite illa så jag beslöt att avbilda en av tornspirorna istället.
	TV-sändarna står tydligen inte så tätt i Spanien för antennerna på hustaken i stan har växt till groteska proportioner. Det här var nog den högsta, högre än själva huset den satt på, med en liten parabol längst upp. Och när det stormar då? Det där med kabel-TV kanske skulle kunna vara något?
	Låt oss avsluta med en bild på hur den vanliga valenciabon bor i innerstaden. Det här är interiören från en rund bakgård, Redonda, som samtidigt hyste en rund saluhall.

Valencia spelade en icke obetydlig roll i inbördeskriget mot General Franco på 70-talet som alternativ huvudstad, men landet är sedan 1978 demokratiskt och alla minnesmärken över den gamle diktatorn bortrensade, utom i militärhögkvarteret, där de fortfarande sparar på en kopia av sin gamle kompis, den enda som finns kvar i staden.

Slutligen en liten resbild från hemfärden.

Hej då Valencia!