Sökväg: Startsida > [Om mig >] Tolkienism

Tolkienism

Efter att i ungdomen ha blivit svårt Heinleinskadad, och läkarna konstaterade att jag hade Arthur C. Clarkes syndrom i höger hjärnhalva, hittade jag Sagan om Ringen. Sedan var det slut. Vi startade Haradrim, Södertälje Tolkien & Fantasysällskap och jag har varit tolkienist sedan dess.

Haradrim, ärorikt sällskap

Haradrim ser som sin främsta uppgift att värna om myten, samt att återinföra sagan i vardagen.

Hirgons Snugga

Hirgons Snugga (ISSN 1100-5572, sällan fler än 30 ex.) var organet för Haradrim under många år och jag var redaktör för 12 av de 22 numren. Jag efterträdde 1980 Libite (Ylva Spångberg) som grundade Hirgons Sungga år 1976. Berömda skribenter var Aredhel (Karin Fredriksson), Dis (Gunilla Jonsson), Vardamir (Michael Petersén), Gollum (Hans Brüggener), Adil trollkarlen (Thord Nilson) samt jag själv, under alias Boromir. Namnet fick tidskriften efter den berömde budbäraren Hirgon, vilken som bekant gav sitt liv i nyhetens tjänst. Jag ska göra ett försök att lägga upp samtliga nummer här.

Hirgons Snugga 18, 1987, 66 sidor. Redaktör: Jörgen Städje. PDF-filstorlek 9,5 MB.
Omslag: ”Be-Atrik” av Karin Fredriksson. Sid 5: Aredhel (Karin Fredriksson) presenteras, 7: Morgan och Be-Atrik, äventyrsberättelse av Karin Fredriksson, 13: korta klipp, 14: Avskaffa skådespelarna, om den begynnande animeringsindustrin, 15: Recesioner, av Andira/Ander, 17: Avalanche, fortsättning, äventyrsberättelse av Gollum (Hans Brüggener), 23: En larvig äppelsaga, av Luthien, 26: Härlägret 1986 - 19-20 juli, av Boromir (Jörgen Städje), Baksidan: Korta klipp.

Hirgons Snugga 20, 1987, 66 sidor. Redaktör: Jörgen Städje. PDF-filstorlek 24 MB.
Omslag: elak orch-tomte av Gunilla Johansson. Sid 5: Astrid Lindgren 80 år uppmärksammas, 6: Nasacon-87 och jordnötsvapnet PDI/1, 8: ”Re-animated” om Lovecraft, av Hans Brüggener, 10: Litteraturrutan, 11: Om snittröntgen av mumier, av Jörgen Städje, 12: ”John H. Jones på nya äventyr” av Jörgen Städje, 23: Seriesidan, 24: Pressgrannar, 28: ”Morgan och Be-atrik” av Karin Fredriksson, 55: ”Novemberbanketten” av Christina Jonsson, 56: ”Lyckoradion” saxad ur En rolig halvtimma 1918, 57: ”Lejonhuden” saxad ur En rolig halvtimma 1918, 60: ”Om jag vill, sa Ståhl” saxad ur En rolig halvtimma 1918, 62: ”Tips till läsekretsen” saxad ur Husmodern julen 1918, 64: ”Rådslag i Valhall” av Jörgen Städje, 65: ”Den betandade Mona Lisa” om haradrimitisk konst, av Jörgen Städje, 66: ”En Garde” om rollspelet, av Gunilla Johansson.

Framställning

Mina tidigaste nummer skrevs på IBM-kulskrivmaskin och rubrikerna gjordes med gnuggisar, varpå allt klistrades och kopierades. Senare skaffade jag matrisskrivare till min CP/M-dator och använde ordbehandlaren Wordstar 0.91, som var ett ypperligt ordbehandlingsprogram på bara 80 kB. Några år sedanre köpte jag en begagnad Qume typhjulsskrivare (Diablo-kopia) och utseendet blev bättre. Mot slutet köpte jag en Laserjet II och hade växlat till att göra layouten under Ventura på IBM PC. Det gav både bättre spaltsättning (även om Wordstar kunde göra spalter), proportionella teckensnitt och olika teckenstorlekar.

Andra sällskap

Jag försöker så gott det går att bevista alla andra tolkiensällskaps fester runt om i landet, och kanske med gladast hjärta Angmars (Malmö Tolkiensällskap) årliga Bokskogsfest. Där lever man i tält under primitiva former, samlas runt lägerelden och sjunger tolkienistiska sånger, dricker öl i skogsdiskoteket (skogens djur, däremot, håller sig sannolikt på mycket stort avstånd) och försöker under de avslutande ceremonierna allmänt bräcka de övriga ditresta sällskapen med genialiska presenter till Angmars Höga Råd. Presenter som gör hål i väggar och tak accepteras, men Rådet har uttalat en önskan att få slippa liknande tilltag i framtiden. Den första bilden visar Malmö, Södertälje och Stockholms Tolkiensällskap som hållfasthetsprovar H. C. Andersen-statyn på Rådhuspladsen i Köpenhamn, efter en ovanligt lyckad Bokskog. Man ser hatten och ena axeln.

Nästa bild visar Haradrims riddare Foogol och Adil som uppvisar en Ögonlåda (Eyes-box), en gåva till Angmars höga råd, ett mikrodatorstyrt underverk med olikfärgade ögon som blinkar och pulserar i hotfulla mönster när lådan öppnas.

Varje vår drar Forodrim, Stockholms Tolkiensällskap och andra, i parad genom Stockholms gator i en festlighet kallad Sommarens Portar. Det brukar bli ett hundratal personer som i full Tolkiendräkt, ofta ledda av en säckpipsensemble och ridande polis, tågar genom stadens populäraste stråk, till turisternas stora förnöjelse. Vi vandrar vidare ut på Kgl. Djurgården och slår oss till slut ned vid Bellmansstatyn och förtär vår medhavda matsäck, slåss med spikklubbor mm nöjsamt. Haradrim håller flanken till höger på bilden. Men någon sprit dricker vi naturligtvis inte denna dag. De får man ju inte på Djurgården

.

Sagan om ringen i det fördolda

En liten raritet, den första officiella utgåvan av Sagan om Ringen på ryska, utgiven i Litauen 1991 (ISBN 5-7183 0003-8). Sagan hade redan tidigare ”publicerats” som maskinskrivna samizdat, i åtminstone tre, mindre lyckade översättningar. Kommunistpartiet hade förbjudit boken, eftersom man naturligtvis inte kunde tåla en berättelse om något annat land än Sovjetunionen, och Tolkien var definitivt ingen god kommunist.

Den andra bilden visar kartan över Midgård med kyrilliska tecken. Jag har översatt några av namnen i vitt.

Här ser du första sidan i första boken, den som på svenska börjar ”När hans nåd Bilbo Bagger till Baggershus tillkännagav, att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en fest av alldeles särskild storslagenhet, väckte detta mycket prat och stor uppståndelse i Hobsala by.”

Möjligen ännu mera rar, är den första litauiska upplagan av Sagan om Ringen, tryckt 1994 i Vilnius, efter att landets ekonomi hämtat sig, några år efter kommunismens fall (ISBN 9986-02-038-7). Verket innefattar bara Första Boken, eftersom Andrius Tapinas bara hunnit med ett band ännu (1998). Översättningen anses vara mycket bra.

Den litauiska kartan visar den bästa delen av Midgård, den som innehåller Mordor och Harad.

Som jämförelse visas här första sidan i första boken, samma som ovan. Den är kanske inte så utsmyckad och vacker, men funktionell. Bättre att folk får läsa denna underbara saga, än inte alls.

Sökväg: Startsida > [Allmänt >] Tolkienism

	Jag försöker så gott det går att bevista alla andra tolkiensällskaps fester runt om i landet, och kanske med gladast hjärta Angmars (Malmö Tolkiensällskap) årliga Bokskogsfest. Där lever man i tält under primitiva former, samlas runt lägerelden och sjunger tolkienistiska sånger, dricker öl i skogsdiskoteket (skogens djur, däremot, håller sig sannolikt på mycket stort avstånd) och försöker under de avslutande ceremonierna allmänt bräcka de övriga ditresta sällskapen med genialiska presenter till Angmars Höga Råd. Presenter som gör hål i väggar och tak accepteras, men Rådet har uttalat en önskan att få slippa liknande tilltag i framtiden. Den första bilden visar Malmö, Södertälje och Stockholms Tolkiensällskap som hållfasthetsprovar H. C. Andersen-statyn på Rådhuspladsen i Köpenhamn, efter en ovanligt lyckad Bokskog. Man ser hatten och ena axeln.
	Nästa bild visar Haradrims riddare Foogol och Adil som uppvisar en Ögonlåda (Eyes-box), en gåva till Angmars höga råd, ett mikrodatorstyrt underverk med olikfärgade ögon som blinkar och pulserar i hotfulla mönster när lådan öppnas.
	Varje vår drar Forodrim, Stockholms Tolkiensällskap och andra, i parad genom Stockholms gator i en festlighet kallad Sommarens Portar. Det brukar bli ett hundratal personer som i full Tolkiendräkt, ofta ledda av en säckpipsensemble och ridande polis, tågar genom stadens populäraste stråk, till turisternas stora förnöjelse. Vi vandrar vidare ut på Kgl. Djurgården och slår oss till slut ned vid Bellmansstatyn och förtär vår medhavda matsäck, slåss med spikklubbor mm nöjsamt. Haradrim håller flanken till höger på bilden. Men någon sprit dricker vi naturligtvis inte denna dag. De får man ju inte på Djurgården

	En liten raritet, den första officiella utgåvan av Sagan om Ringen på ryska, utgiven i Litauen 1991 (ISBN 5-7183 0003-8). Sagan hade redan tidigare ”publicerats” som maskinskrivna samizdat, i åtminstone tre, mindre lyckade översättningar. Kommunistpartiet hade förbjudit boken, eftersom man naturligtvis inte kunde tåla en berättelse om något annat land än Sovjetunionen, och Tolkien var definitivt ingen god kommunist.
	Den andra bilden visar kartan över Midgård med kyrilliska tecken. Jag har översatt några av namnen i vitt.
	Här ser du första sidan i första boken, den som på svenska börjar ”När hans nåd Bilbo Bagger till Baggershus tillkännagav, att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en fest av alldeles särskild storslagenhet, väckte detta mycket prat och stor uppståndelse i Hobsala by.”
	Möjligen ännu mera rar, är den första litauiska upplagan av Sagan om Ringen, tryckt 1994 i Vilnius, efter att landets ekonomi hämtat sig, några år efter kommunismens fall (ISBN 9986-02-038-7). Verket innefattar bara Första Boken, eftersom Andrius Tapinas bara hunnit med ett band ännu (1998). Översättningen anses vara mycket bra.
	Den litauiska kartan visar den bästa delen av Midgård, den som innehåller Mordor och Harad.
	Som jämförelse visas här första sidan i första boken, samma som ovan. Den är kanske inte så utsmyckad och vacker, men funktionell. Bättre att folk får läsa denna underbara saga, än inte alls.