Optik

Jag kände ett starkt behov av en egen laser. Jag kom över en 2 milliwatts Helium-Neon-laser från NEC för vrakpris och började experimentera med hologram och olika typer av avlänkning. Avlänkning var roligt, eftersom det kunde användas till att rita figurer på väggen, eller göra roliga ljuseffekter i största allmänhet.

Roterande avlänkare

Med ett minimum av elektronik och en kraftigt nedväxlad motor framställde jag denna roterande spegelenhet. Det var fyra speglar, monterade på ett kugghjul som kunde rotera olika fort och gå framåt och bakåt i olika tidsintervall.

Speglarna satt faktiskt inne i växellådan, limmade på utgångskugghjulet, som bilden visar. Toppen för diskotek.

Den här bilden visar hur det såg ut i mitt laserlabb i källaren vid ett experiment med den roterande avlänkaren. Den ljusa glöden från laserns mynning är inte en artefakt i bilden. HeNe-lasrar emitterar även i andra våglängder (blått), men inte alls med samma styrka och riktverkan som den röda strålen. Glöden är inte blå, eftersom gasförrådet i laserröret dessutom emitterar betydligt kraftigare i orange och jag tog bilden med dagsljusfilm som dämpar blått.

XY-avlänkare för laser

Det hela kulminerade med att jag bestämde mig för att bygga en XY-avlänkare för att kunna rita bilder på väggen med lasern. Det krävde en större insats i finmekanik och magnetteknik, så det var bara att sätta sig ned och räkna. Mekaniken byggdes upp på en kraftig aluminiumplatta som monterades på stötdämpare (de runda plåtburkarna), med ställskruvar för att kunna fininställas och riktas.

Avlänkningen måste ske med något som var litet och lätt, gärna något hundradels gram, men som ändå var snabbt och drog lite ström. Detta mirakel i miniatyr hittade jag i form av en mikrogalvanometer från ABEM. Det är ett rör, inte mer än 3 millimeter i diameter, inuti vilket det vid en liten öppning sitter en vridbar spegel som kan påverkas med mycket lite ström. Galvanometrarna ligger på millimeterpapper.

Galvanometern, som i princip är ett vridspoleintrument, behöver ett yttre magnetfält för att kunna vrida sig, så jag fick fräsa ut två underligt formade polskor i mjukjärn och bygga ett magnetsystem. Magneterna kom från Clas Olsson, denna outsinliga källa till, ja, allt. Enligt teknikerna på ABEM lyckades jag få upp högre fältstyrka än i deras ursprungstillämpning, UV-remsskrivaren.

Avlänkning i X- och Y-led kräver två spegelsystem, monterade så nära varandra att den avlänkade strålen från den första spegeln aldrig faller utanför spegel nummer två. De måste sitta på bara några få millimeters avstånd. Nå, ett par timmar vid ritbordet löste även det problemet. Närbilden visar magnetsystemen med monterade galvanometrar. Observera hur nära galvanometrarna korsar varandra.

Efter att med mycken övertalning fått en tekniker på ABEM att specialmodifiera två stycken 2,2 kHz mikrogalvanometrar (jag behövde större speglar, hela 2x5 millimeter, och dessutom måste UV-linsen bort), kunde jag färdigställa avlänkaren, som fungerade som beräknat. Den större spegeln fick dock galvanometerns gränsfrekvens att sjunka till cirka 600 Hz.

Optiskt inbrottslarm

Röda lysdioder hade just kommit upp i 2 candela vid 50 mA och jag insåg att de, i kombination med lämpligt teleskop, kunde användas till att skicka en ljusstråle runt hela huset, för att upptäcka om någon försökte ta sig in genom ett fönster

Två mässingsrör svarvades till lite grann, målades svarta på insidan och linser inköpta på Clas Olsson monterades. Bilden visar mottagarteleskopet bakifrån. I mitten syns fototransistorn som skulle se den pulsade röda strålen. Inunder den hänger en liten potentiometer som reglerade tomgångsströmmen i kretsen. Idén var god, men ungefär vid denna tid började mikrovågssensorer komma på marknaden och det var betydligt enklare att montera dessa än att sätta teleskop utanpå huset.

	Med ett minimum av elektronik och en kraftigt nedväxlad motor framställde jag denna roterande spegelenhet. Det var fyra speglar, monterade på ett kugghjul som kunde rotera olika fort och gå framåt och bakåt i olika tidsintervall.
	Speglarna satt faktiskt inne i växellådan, limmade på utgångskugghjulet, som bilden visar. Toppen för diskotek.
	Den här bilden visar hur det såg ut i mitt laserlabb i källaren vid ett experiment med den roterande avlänkaren. Den ljusa glöden från laserns mynning är inte en artefakt i bilden. HeNe-lasrar emitterar även i andra våglängder (blått), men inte alls med samma styrka och riktverkan som den röda strålen. Glöden är inte blå, eftersom gasförrådet i laserröret dessutom emitterar betydligt kraftigare i orange och jag tog bilden med dagsljusfilm som dämpar blått.

	Det hela kulminerade med att jag bestämde mig för att bygga en XY-avlänkare för att kunna rita bilder på väggen med lasern. Det krävde en större insats i finmekanik och magnetteknik, så det var bara att sätta sig ned och räkna. Mekaniken byggdes upp på en kraftig aluminiumplatta som monterades på stötdämpare (de runda plåtburkarna), med ställskruvar för att kunna fininställas och riktas.
	Avlänkningen måste ske med något som var litet och lätt, gärna något hundradels gram, men som ändå var snabbt och drog lite ström. Detta mirakel i miniatyr hittade jag i form av en mikrogalvanometer från ABEM. Det är ett rör, inte mer än 3 millimeter i diameter, inuti vilket det vid en liten öppning sitter en vridbar spegel som kan påverkas med mycket lite ström. Galvanometrarna ligger på millimeterpapper.
	Galvanometern, som i princip är ett vridspoleintrument, behöver ett yttre magnetfält för att kunna vrida sig, så jag fick fräsa ut två underligt formade polskor i mjukjärn och bygga ett magnetsystem. Magneterna kom från Clas Olsson, denna outsinliga källa till, ja, allt. Enligt teknikerna på ABEM lyckades jag få upp högre fältstyrka än i deras ursprungstillämpning, UV-remsskrivaren.
	Avlänkning i X- och Y-led kräver två spegelsystem, monterade så nära varandra att den avlänkade strålen från den första spegeln aldrig faller utanför spegel nummer två. De måste sitta på bara några få millimeters avstånd. Nå, ett par timmar vid ritbordet löste även det problemet. Närbilden visar magnetsystemen med monterade galvanometrar. Observera hur nära galvanometrarna korsar varandra.
	Efter att med mycken övertalning fått en tekniker på ABEM att specialmodifiera två stycken 2,2 kHz mikrogalvanometrar (jag behövde större speglar, hela 2x5 millimeter, och dessutom måste UV-linsen bort), kunde jag färdigställa avlänkaren, som fungerade som beräknat. Den större spegeln fick dock galvanometerns gränsfrekvens att sjunka till cirka 600 Hz.