P601 I var inte världens bästa transistor, inte ens 1973 då den tillverkades.
Högteknologi på lerfötter |
Jag fick ett härligt missfoster
till halvledare av en kamrat i Litauen. Den kom rakt från de sovjetiska halvledarsmedjorna. Driftdata är
minst sagt märkliga. Arbetstemperaturen är max 60 grader, vilket tyder på att det är
en germaniumtransistor, medan ett UBEmax på 0,7 volt tyder på att det rör sig
om kisel.
Databladet är inte
heller särskilt informativt. Halvledarmaterialets typ nämns inte, ej heller tillverkaren, eller om det
är en PNP- eller NPN-transistor. Det kanske var en statshemlighet? En tillfrågad expert trodde med ledning
av data att det kanske rörde sig om selen! (Stalín?) Sannolikt är det germanium, men med låg
dopning vilket ger den höga basförspänningen och den enorma bottningsspänningen. UCEsat
är fantastiska 2 volt vid IC 0,5 A, vilket blir en hel watts effektförlust
i bottning. Maximal effekttålighet med kylare är hela 3 watt.
En typisk västtransistor i TO3-kåpa från samma tid, vilken är den som liknar den ryska kåpan bäst, bör kunna klara åtminstone 100 Watt och UCEsat bör inte överstiga 0,1 volt. Hela 25 volt kan den arbeta med, men helst inte fortare än 1 MHz, där förstärkningsfaktorn är nere på 2. Lägsta arbetstemperatur ligger på -50 grader, vilket är lite ovanligt, ända tills man kommer att tänka på att Röda Armén ska fungera även i Sibirien. Fast inte så länge...
Ingen hyllvärmare |
Maximal lagringstid är 6 år
(och man anmodas särskilt att kolla tillverkningstiden och räkna från tillverkningsdatum), vilket
tyder på att man antingen inte behärskade passivisering av chipen, eller hade problem med kapselns hermetiska
förslutning. Drifttiden garanteras inte längre än 10.000 timmar (1,1 år) och när transistorn
tagits ur bruk efter de 10 000 timmarna vill fabriken att man sänder tillbaka garantisedeln och berättar
hur det gick. Då denna text skrevs, år 1999, skulle mitt exemplar från 1973 alltså redan
vara trasigt! Det gällde att vara rapp som rysk transistorförsäljare.
Om ni inte blir helt nöjd... |
Allra sist finns avsnittet ”Reklamation”. Det kan man fylla i om transistorn skulle gå sönder, så man kan skicka tillbaka den och få en ny. En detalj som definitivt inte återfinns i något västerländskt datablad. Antingen var man inte alls säker på konstruktionen, eller också var den helt enkelt så usel att man var tvungen att införa rutiner för returer. Om inte annat skulle väl Röda Armén klaga.
Läsbart, med möda |
Förstasidan av databladet
är bildförbättrad för att du ska kunna se vad den föreställer, men för att du
ska få uppleva den sanna junkigheten, den usla tryckkvaliteten och det dåliga papperet i ett äkta
sovjetiskt datablad är andrasidan kvar med originalfärger. Du ser att hela databladet är satt med
kyrillisk skrift, medan formlerna mitt på sidan har romerska bokstäver!
Så sovjetskij apparatskij höll inte längre än 6 år.
| Parameter |
Enhet |
Värde |
| Typ |
P601 I |
|
| Tillverkare |
Nämns inte |
|
| Högsta kollektor-emitter-spänning |
V |
20 |
| Största effektförlust |
W |
3 |
| Högsta kollektorström |
A |
1,5 |
| Bottingsspänning (vid IC= 0,5A) |
V |
2 |
| Förstärkningsfaktor |
20 - 250 |
|
| Drifttemperaturområde |
°C |
-50...+60 |
| Längsta drifttid |
tim |
10 000 |
| Längsta lagringstid |
år |
6 |
Wow!
