Sovjetisk supertransistor

 

P601 I var inte världens bästa transistor, inte ens 1973 då den tillverkades.

Högteknologi på lerfötter

Sovjetisk transistor, sidovyJag fick ett härligt missfoster till halvledare av en kamrat i Litauen. Den kom rakt från de sovjetiska halvledarsmedjorna. Driftdata är minst sagt märkliga. Arbetstemperaturen är max 60 grader, vilket tyder på att det är en germaniumtransistor, medan ett UBEmax på 0,7 volt tyder på att det rör sig om kisel.

Sovjetiskt datablad, framsidaDatabladet är inte heller särskilt informativt. Halvledarmaterialets typ nämns inte, ej heller tillverkaren, eller om det är en PNP- eller NPN-transistor. Det kanske var en statshemlighet? En tillfrågad expert trodde med ledning av data att det kanske rörde sig om selen! (Stalín?) Sannolikt är det germanium, men med låg dopning vilket ger den höga basförspänningen och den enorma bottningsspänningen. UCEsat är fantastiska 2 volt vid IC 0,5 A, vilket blir en hel watts effektförlust i bottning. Maximal effekttålighet med kylare är hela 3 watt.

En typisk västtransistor i TO3-kåpa från samma tid, vilken är den som liknar den ryska kåpan bäst, bör kunna klara åtminstone 100 Watt och UCEsat bör inte överstiga 0,1 volt. Hela 25 volt kan den arbeta med, men helst inte fortare än 1 MHz, där förstärkningsfaktorn är nere på 2. Lägsta arbetstemperatur ligger på -50 grader, vilket är lite ovanligt, ända tills man kommer att tänka på att Röda Armén ska fungera även i Sibirien. Fast inte så länge...

Ingen hyllvärmare

Sovjetisk transistor, toppvyMaximal lagringstid är 6 år (och man anmodas särskilt att kolla tillverkningstiden och räkna från tillverkningsdatum), vilket tyder på att man antingen inte behärskade passivisering av chipen, eller hade problem med kapselns hermetiska förslutning. Drifttiden garanteras inte längre än 10.000 timmar (1,1 år) och när transistorn tagits ur bruk efter de 10 000 timmarna vill fabriken att man sänder tillbaka garantisedeln och berättar hur det gick. Då denna text skrevs, år 1999, skulle mitt exemplar från 1973 alltså redan vara trasigt! Det gällde att vara rapp som rysk transistorförsäljare.

Om ni inte blir helt nöjd...

Allra sist finns avsnittet ”Reklamation”. Det kan man fylla i om transistorn skulle gå sönder, så man kan skicka tillbaka den och få en ny. En detalj som definitivt inte återfinns i något västerländskt datablad. Antingen var man inte alls säker på konstruktionen, eller också var den helt enkelt så usel att man var tvungen att införa rutiner för returer. Om inte annat skulle väl Röda Armén klaga.

Läsbart, med möda

Sovjetiskt datablad, baksidaFörstasidan av databladet är bildförbättrad för att du ska kunna se vad den föreställer, men för att du ska få uppleva den sanna junkigheten, den usla tryckkvaliteten och det dåliga papperet i ett äkta sovjetiskt datablad är andrasidan kvar med originalfärger. Du ser att hela databladet är satt med kyrillisk skrift, medan formlerna mitt på sidan har romerska bokstäver!

Så sovjetskij apparatskij höll inte längre än 6 år.

Huvuddata

Parameter

Enhet

Värde

Typ  

P601 I

Tillverkare  

Nämns inte

Högsta kollektor-emitter-spänning

V

20

Största effektförlust

W

3

Högsta kollektorström

A

1,5

Bottingsspänning (vid IC= 0,5A)

V

2

Förstärkningsfaktor  

20 - 250

Drifttemperaturområde

°C

-50...+60

Längsta drifttid

tim

10 000

Längsta lagringstid

år

6

Wow!


Till startsidan