Ett praktexempel! Med måttet något mindre
än A4 måste detta vara det största hålkortet i världen. Denna blaffa användes av
litauisk-sovjetiska geologer vid katalogisering av mineralfyndigheter i Sovjetunionen, fram till ungefär år
1990. Texten är halvt rysk och halvt litauisk och kortet är tryckt i Litauen.
Funktionen var följande: Detaljer om fyndigheten fylldes i manuellt i kortets alla fält, varefter nyckelinformation stansades ut i form av kantklipp, så som synes överst i mitten på bilden. Alla kort lades i en maskin som stack pinnar genom lämpliga hål, varefter pinnarna lyftes och de kort som inte hade utstansningar följde med upp. Genom att stoppa ned de upplyfta korten i kortlådans ena ände och köra igenom en annan pinne och upprepa proceduren, kunde korten sorteras efter valfritt begrepp. Avläsningen av informationen var naturligtvis manuell.
Den infällda bilden visar ett klassificeringsfält för moränmark. Tryckår saknas.
Storlek: 207x297 mm
För att fortsätta på den geologiska vägen
användes detta hålkort av samma sovjetiska geologer för mindre omfattande katalogiseringsarbeten.
Just detta kort är specialtryckt för, och har använts till en engelsk-litauisk-rysk geologisk ordbok.
Sådana kunde man naturligtvis inte köpa i Sovjetunionen!
Den infällda texten visar det kyrilliska alfabetiska sorteringsfältet. Tryckår saknas.
Storlek: 147x105 mm
Här, ett vanligt 80-ställigt IBM-hålkort.
Trodde du. Egentligen är det ett ryskt hålkort, med exakt samma mått som IBMs kort. Enda skillnaden
är att IBM har rundade hörn, medan de sovjetiska är spetsiga. Allt som inte var absolut nödvändigt,
implementerades inte i Sovjet. Operatörens bekvämlighet hamnade längst ned på listan. Kompatibilitetsskäl
kunde väl de sovjetiska teknikerna knappast anföra för sitt val av yttermått, utan snarare
att man ville ändra så lite som möjligt i de ritningar spionerna tagit hem.
Den infällda texten betyder: ”Sovjetunionens mätteknik” i staden Benderu (sannolikt i Ukraina). Kortet är tryckt så sent som i maj 1985.
Storlek: 187x82 mm
