Jag och en kamrat ville göra ett fyrverkeri, ett ordentligt fyrverkeri. Till nyårsafton 1978 skaffade vi omkring 300 mindre raketer och tänkte att det skulle se vackert ut om vi kunde skicka upp dem i ”vågor”, 75 stycken åt gången.
Min kamrat hade ett gammalt bord utan bordsskiva
och på det häftade vi fast ett plastnät med 5 millimeters rutor och ställde ned raketerna
i snygga rader med all stubintrådarna riktade åt samma håll. Mellan raderna hälldes krut
och avsikten var att vi skulle fyra av rad för rad genom att sätta eld på krutet, rad för
rad. Bilden visar raketbordet före apteringen, i kamratens källare.
Vår teori hade en mindre brist. Den första
raketen som gick iväg satte omedelbart eld på allt krut på hela bordet varför alla 300 raketer
gick iväg nästan samtidigt. Inte vad vi räknat med, men definitivt ganska vackert. En hink med krut
som stod intill i en snödriva åkte med samtidigt, vilket gav en snygg markeffekt.
Vad gör man när 300 raketer plötsligt flyger upp framför en? Allt man kan göra är att luta huvudet bakåt, njuta och tänka ”Så fantastiskt vackert”.
Dagen efter kunde vi beskåda resterna. Ett mycket svart bord och en relativt nedsmält hink, stående i snön i ett för övrigt ganska svärtat hörn av trädgården.
