Den har misspass och sneda bilder, ingen vidare kontrast, dålig skärpa och en engelska som slagits upp i ordbok, kort sagt: den är sovjetisk
ELFA (Produktionsförbundet för tillverkning av elektriska motorer, med utvecklingsfabriken Röda banérets arbetarorden) var en sovjetisk tillverkare av elmotorer, hemelektronik och vitvaror i Litauens huvudstad Vilnius, en jättefabrik som existerade fram till några år efter Sovjetunionens fall.
För att kunna visa upp sina produkter, tryckte man 1987 denna broschyr. Min källa låter dock meddela att bandspelarna var ytterst opålitliga och inte höll många månader innan något gick sönder. Man fick apparaten reparerad på garantin, men den höll inte mer än ett par månader till. Strategin var dock att sälja apparaterna i orter bortom Uralbergen, där de var vana vid ännu sämre kvalitet. Teknikerna skämtade om att kylskåpen som ELFA tillverkade kunde säljas som hus till eskimåerna, eftersom de var något varmare än omgivningen.
Men man måste förstå de som arbetade på ELFA. Arbetet måste ha varit nervslitande och en västerlänning kan knappast föreställa sig situationen. Alla kontor hade avlyssningsmikrofoner och alla telefoner avlyssnades regelmässigt. Som i alla andra sovjetiska fabriker hade även ELFA en KGB-avdelning som skötte det politiska spioneriet mot de anställda. Terror för struntsaker var vanligt. Var det någon anställd som hade en ovanlug vana, kanske var vegetarian, eller mediterade efter lunchen, förhindrade KGB i möjligaste mån detta genom att lyssna sig fram till ett lämpligt tillfäle att sätta in telefonterror. Var man vegetarian offentligt kunde man aldrig räkna med befordran. Så förflöt arbetsdagen i Sovjet. Det var bara att vänja sig. Eller gå under. Resultatet blev natuirligtvis usel kvalitet. Men det spelade ingen roll.
Konkursen var snart ett faktum i den fria ekonomin, mest på grund av att lönsamhet och kvalitet aldrig var något man funderade så mycket över och att cheferna ofta och gärna stal ur produktionen, av och till för att ge till Polisen, eller till andra partimedlemmar, för att skydda sig själva från åtal. De 6000 anställda blev raskt friställda.
|
|
Det grå är silvertryck, som tyvärr inte kan återges på bildskärm. |
|
De japanska, automatiska maskinerna för att linda rotorer. De sovjetiska ville man helst inte visa. |
|
De glada arbetarna i arbetsbrigaden arbetar med uråldriga instrument. |
|
Här polerar man tydligen tonhuvuden för hand. |
|
|
Motor eller bojsänke? Kvaliteten på produkterna gör att man lutar åt bojsänke. |
|
Damens hatt tillsammans med ormbunken ovanför ger intrycket av en häxa. Sminkningen likaså. Bandspelarens design var snodd ur en väst-tidning. |
|
En mysig hemmakväll, men se upp för bandspelaren. Kan du läsa bokstäverna i skogen? Det kan inte jag. |
|
Företagets sångkör i Universitetets kyrka, förmodligen en nagel i ögat på KGB. |
|
|
Butikerna på företagsområdet med glada arbetare som köper företagets högkvalitativa produkter. |
|
Några vackra bilder från Litauens huvustad Vilnius, men färgerna är avskyvärda. Till vänster Universitetets gård, till höger St. Annas kyrka |
|
Arbetarnas musikklubb som de byggt själva, förmodligen det enda roliga de hade. |
|
Några bilder från de förtjänta arbetarnas paradis runt slottet i Trakai och badorten Palanga. Med grön himmel. |
|
|
Sista sidan. Det står till och med vem som läst korrekturet (censurerat). |
Se underverket i skala 1:1, ladda ned PDF:en (3,3 MB). Välj Motstående sidor (Facing Pages).
ELFA i Litauen (nedlagt) har ingenting med den svenska elektronikleverantören med samma namn, att göra!
