Jörgen Städje, Bildgallerier: Panemune - området längs den litauiska floden Nemunas

Uppdaterat 2006-03-14

Sökväg: Startsida > Gallerier > Litauen > Panemune

Panemune - i trakterna längs floden Nemunas

Det gamla gränslandet mot Polen är fullt av försvarsverk, borgar och hjältestatyer, samt minnesmärken från skiftet mellan hedendom och kristendom

På väg mot kusten, från till exempel Vilnius, åker man gärna genom Kaunas och sedan ned till området kring floden Nemunas, ”Panemune” på litauiska. Eftersom floden var den gamla gränsen mot Polen och det finns berg på den litauiska sidan så står det massor av gränsborgar där. Dessutom står där en del borgar byggda av rikemän i romantiskt syfte, mellan 1700- och 1800-talen. Sovjeterna lät dem förfalla, men numera är de åtminstone delvis återställda som turistmål och muséer. Det finns en stor väg nere längs floden och så en liten, uppe på bergsryggen. Det är den du ska åka. Bilderna ligger i den ordning städerna kommer utefter Nemunas i distriktet Jurbarkas, från Kaunas räknat.

Detta är lägsta nivån. Klicka på bilderna för att få förstoringar!

Seredzius

Veliuona

Raudone slott

Panemune slott

Seredzius och Vilkija

Panemune domineras av just floden Nemunas. Här tittar vi mot Kaunas.

Utsikten är från Vilkija (Vargstaden) som ligger just där motorvägen från Kaunas svänger intill Nemunas. Utsikten längs hela bergsryggen ned över Panemune är fantastisk, nästan oavsett var man stannar och tittar.

Seredzius är en mycket liten by som man mycket väl kan råka köra förbi med ett svisch, men gör inte det, utan stanna till och ta en titt på kyrkan. Den ser inte så mycket ut på utsidan men insidan har en hel del att erbjuda för kyrkofiler.

Johannes kyrka byggdes av prästen P. Rudokas mellan åren 1897-1913...

som ersättning för tidigare kyrkor som antingen brunnit eller översvämmats av Nemunas, som då var oreglerad. Numera finns en damm innan Kaunas som förhindrar översvämningar, men samtidigt anser man att denna är det störtsta hotet mot Kaunas. En liten bomb och hela Kaunas sköljs bort. Nåväl, kyrkorna stod då nere vid flodstranden, och det egentliga lösningen blev att flytta dem till bergsryggens topp.

Kyrkan är ovanligt ståtlig inuti för att vara en liten landsortskyrka.

Det berättas att en präst i Seredzius som i sin predikan uppmanade folket att delta i revolutionen mot tsaren 1863 skickades till Sibirien på 10 år och aldrig återvände.

Vänster sidoaltare.

Altaret är ståtligt och prytt med Vatikanens och Litauens flaggor, men lysrör i en kyrka bär mig emot...

Höger sidoaltare.

Veliuona

Veliuona kyrka grundades av Vytautas den store 1421 på en tidigare hednisk helgedom. Korsriddarna som härjade i området på 1400-talet, förstörde helgedomen och byggde ett torn med ett kristet kors på samma plats. Kom ihåg att Litauen först kristnades på sent 1400-tal. Vytautas fortsatte korsriddarnas verk och byggde kyrkan intill tornet. Tornet stod kvar i ursprungsskick länge, men korset blåstes ned 1930 i en storm.

Den här ser inte helt modern ut.

Putsen flagnar ordentligt på utsidan och man anar att församlingen är fattig. Lite kabel hitan och ditan.

I en vy bakifrån ser man dock att kyrkan inte satt sig med åren och blivit sådär rundbullig som gamla byggnader brukar bli.

Inuti är det hur snyggt som helst.

Här var det polerat ska jag säga. Tyvärr kunde vi inte komma in. Det här är bilder genom gallergrinden.

Kyrkogården är mager, det finns inte mycket att gotta sig åt. Men utsikten ned mot floden är extraordinär.

Men ett kapell med den heliga Maria har de, trots allt.

Ett minnesmärke över storhertig Vytautas som obegripligt nog fick stå ifred för kommunisterna, tronar på en hedersplats mitt i byn. ”DLK Vytautas” betyder Didysis Lietuvos Kungiaistis Vytautas, den litauiske storhertigen Vytautas.

Raudone och Panemune

Raudone slott betyder ungefär Det röda slottet och teglets färg är passande. Platsen har en lång historia som börjar med att det fanns en kunglig gård där på 1700-talet. I slutet av 1700-talet byggde preussaren Cristin Kirstenstein ett slott i renässansstil på platsen. Hans sonson blev finansminister och sekreterare åt den litauiska storhertigen, bosatte sig i Raudone och gjorde slottet välmående. Slottet har brunnit flera gånger och återuppbyggts, förmodligen inte med riktigt samma utseende, och är numera en grundskola. Det användes av tyskarna under andra världskriget som koncentrationsläger för kvinnor med könssjukdomar. Tänk vad man kan hitta på.

Här en av sidorna. Det verkar inte särskilt inbjudande, tvärtom ser de svarta fönstren lite skrämmande ut.

Man kan föreställa sig hur de inspärrade kvinnorna kände sig.

Borggården var iallafall trevlig och snygg. Det kostade 5 litas att gå in, men museet hade inget med ”aah” och ”ooh” att erbjuda.

Själva slottet är häftigt, dock. Det är ett riktigt prinsesse-slott med tinnar och torn, bålverk och skyttevärn.

Uppifrån toppen av det 35 meter höga tornet ser man vida omkring och naturligtvis också Nemunas. Snacka om pampig grundskola! På markerna finns också en kvarnbyggnad.

Panemune slott i staden Vytenai byggdes mellan 1604-1610, men inte främst i försvarssyfte utan kanske för att det var så coolt att ha en riddarborg. Stilarna varierar och man kan hitta renässans, barck och klacissism.

Slottet är omgivet av en vacker park med fem dammar med vattenfall emellan.

Så här ser det ut från infarten.

Man ser varifrån vinden har legat på för det mesta.

En bild från slottets baksida där man kan se att det är i stort behov av renovering. Tittar man in över staketet ser det inte bättre ut. Men det är definivt ståtligt.
Runt ikring slottet finns flera anlagda sjöar och vattenfall med vackra små hus på halvöar. De har inte direkt med slottet att göra, men det är väl värt en promenad runt markerna.

Sökväg: Startsida > Gallerier > Litauen > Panemune

Seredzius och Vilkija
	Panemune domineras av just floden Nemunas. Här tittar vi mot Kaunas.	Utsikten är från Vilkija (Vargstaden) som ligger just där motorvägen från Kaunas svänger intill Nemunas.	Utsikten längs hela bergsryggen ned över Panemune är fantastisk, nästan oavsett var man stannar och tittar.
Seredzius är en mycket liten by som man mycket väl kan råka köra förbi med ett svisch, men gör inte det, utan stanna till och ta en titt på kyrkan. Den ser inte så mycket ut på utsidan men insidan har en hel del att erbjuda för kyrkofiler.
	Johannes kyrka byggdes av prästen P. Rudokas mellan åren 1897-1913...	som ersättning för tidigare kyrkor som antingen brunnit eller översvämmats av Nemunas, som då var oreglerad. Numera finns en damm innan Kaunas som förhindrar översvämningar, men samtidigt anser man att denna är det störtsta hotet mot Kaunas. En liten bomb och hela Kaunas sköljs bort. Nåväl, kyrkorna stod då nere vid flodstranden, och det egentliga lösningen blev att flytta dem till bergsryggens topp.
	Kyrkan är ovanligt ståtlig inuti för att vara en liten landsortskyrka.	Det berättas att en präst i Seredzius som i sin predikan uppmanade folket att delta i revolutionen mot tsaren 1863 skickades till Sibirien på 10 år och aldrig återvände.
	Vänster sidoaltare.	Altaret är ståtligt och prytt med Vatikanens och Litauens flaggor, men lysrör i en kyrka bär mig emot...	Höger sidoaltare.

Veliuona
Veliuona kyrka grundades av Vytautas den store 1421 på en tidigare hednisk helgedom. Korsriddarna som härjade i området på 1400-talet, förstörde helgedomen och byggde ett torn med ett kristet kors på samma plats. Kom ihåg att Litauen först kristnades på sent 1400-tal. Vytautas fortsatte korsriddarnas verk och byggde kyrkan intill tornet. Tornet stod kvar i ursprungsskick länge, men korset blåstes ned 1930 i en storm.
	Den här ser inte helt modern ut.	Putsen flagnar ordentligt på utsidan och man anar att församlingen är fattig. Lite kabel hitan och ditan.	I en vy bakifrån ser man dock att kyrkan inte satt sig med åren och blivit sådär rundbullig som gamla byggnader brukar bli.
	Inuti är det hur snyggt som helst.	Här var det polerat ska jag säga. Tyvärr kunde vi inte komma in. Det här är bilder genom gallergrinden.	Kyrkogården är mager, det finns inte mycket att gotta sig åt. Men utsikten ned mot floden är extraordinär.
	Men ett kapell med den heliga Maria har de, trots allt.	Ett minnesmärke över storhertig Vytautas som obegripligt nog fick stå ifred för kommunisterna, tronar på en hedersplats mitt i byn. ”DLK Vytautas” betyder Didysis Lietuvos Kungiaistis Vytautas, den litauiske storhertigen Vytautas.

Raudone och Panemune
Raudone slott betyder ungefär Det röda slottet och teglets färg är passande. Platsen har en lång historia som börjar med att det fanns en kunglig gård där på 1700-talet. I slutet av 1700-talet byggde preussaren Cristin Kirstenstein ett slott i renässansstil på platsen. Hans sonson blev finansminister och sekreterare åt den litauiska storhertigen, bosatte sig i Raudone och gjorde slottet välmående. Slottet har brunnit flera gånger och återuppbyggts, förmodligen inte med riktigt samma utseende, och är numera en grundskola. Det användes av tyskarna under andra världskriget som koncentrationsläger för kvinnor med könssjukdomar. Tänk vad man kan hitta på.
	Här en av sidorna. Det verkar inte särskilt inbjudande, tvärtom ser de svarta fönstren lite skrämmande ut.	Man kan föreställa sig hur de inspärrade kvinnorna kände sig.		Borggården var iallafall trevlig och snygg. Det kostade 5 litas att gå in, men museet hade inget med ”aah” och ”ooh” att erbjuda.
	Själva slottet är häftigt, dock. Det är ett riktigt prinsesse-slott med tinnar och torn, bålverk och skyttevärn.	Uppifrån toppen av det 35 meter höga tornet ser man vida omkring och naturligtvis också Nemunas.		Snacka om pampig grundskola! På markerna finns också en kvarnbyggnad.
Panemune slott i staden Vytenai byggdes mellan 1604-1610, men inte främst i försvarssyfte utan kanske för att det var så coolt att ha en riddarborg. Stilarna varierar och man kan hitta renässans, barck och klacissism.
	Slottet är omgivet av en vacker park med fem dammar med vattenfall emellan.	Så här ser det ut från infarten.		Man ser varifrån vinden har legat på för det mesta.
	En bild från slottets baksida där man kan se att det är i stort behov av renovering. Tittar man in över staketet ser det inte bättre ut. Men det är definivt ståtligt.		Runt ikring slottet finns flera anlagda sjöar och vattenfall med vackra små hus på halvöar. De har inte direkt med slottet att göra, men det är väl värt en promenad runt markerna.