Uppdaterad 2007-01-01

Sökväg: Startsida > Gallerier > Litauen > Diverse

Diverse information

Symbolik

Symboler är viktiga för ett folk som under långa tider inte fått tala fritt. En sak som bland annat trycktes ned under den sovjetiska ockupationen var landets minst sagt omtumlande historia. En annan sak som förtrycktes var alla symboler, och inte bara de kristna. Mycket av Litauens utveckling skedde under den förkristna tiden, till exempel grundandet av de största städerna och därför används än idag många hedniska symboler.

En av de viktigaste symbolerna är Järnvargen (Gelezinis vilkas), ovan. Just den här plåtvargen hittade jag ute vid Kernave, platsen för Litauens första kungaslott, uppfört av konung Mindaugas. Den såg kanske inte riktigt ut så här, men tänk vad man kan få till i Photoshop. Legenden berättar att storhertig Gediminas hade varit ute i skogen och jagat när han en natt drömde om en varg som stod och ylade uppe på en kulle. Vargen var av järn. Han frågade sin drömtydare om drömmen, som svarade att vargen betydde att han måste bygga en stad. Att den var av järn betydde att staden måste vara starkt befäst. Gediminas nappade på idén och byggde Vilnius runt den kulle på vars topp ruinerna av det första slottet, Det höga slottet, fortfarande finns kvar. Den enda del som är någorlunda oskadd, som man ser nedifrån gatan, är Gediminas torn, ett åttkantigt torn med tre (ursprungligen fyra) våningar.

Här följer ett högkoncentrat av alla de viktiga symboler man kan stöta på i Litauen.

Tre plaketter, egentligen förstoringar av tre medaljer som utgavs till staden Vilnius 650-årsjubileum 1973. Det var mindre lyckat att äga dessa plaketter, om KGB kom på en.

Gediminasplaketten
Plaketten föreställer storhertig Gedimninas hållande ett svärd. Runt plaketten läses D.L.K. GEDIMINAS VILNIAUS IKUREJAS (Litauiske storhertigen Gediminas, Vilnius grundare). På Gediminas bröst synes Gedimino stulpai. Till vänster om Gediminas synes Vytistecknet. Till höger synes årtalet för Vilnius grundande: 1323.

Vilniusplaketten
I mitten synes Gediminas torn med tre våningar, den tredje våningen utgöres av siffrorna 650, stadens ålder. Framför tornet står någon sorts häxmästare. Till vänster en eld som symboliserar den hedniska eldkulten, med texten AB. CONDITA (lat. Anno ab urbe condita) som betyder ”år efter stadens grundande” nämligen stadens levnad, 1323-1973 som man kan läsa runt plaketten. På toppen av tonet står Järnvargen och bakom denne en flaggstång med en flagga med Gedimino stulpai.

Vytautasplaketten
I mitten synes konung Vytautas, med kungakrona för att symbolisera hans kungamakt. Runt honom rasar slaget vid Zalgris (Grünewald) där han slutligen gjorde av med korsriddarna. Runt plaketten läses VYTAUTAS DIDYSIS (Vytautas den store) samt årtalen 1430-1930 som anger femhundraårsminnet av hans död.
Vytautas var den kung som gjorde landet till en stormakt som sträckte sig från Östersjön till Svarta Havet (en kunskap som Sovjet helst ville sudda ut). Han kan också ta åt sig äran av att ha kristnat landet, dock mest för att slutligen slippa ifrån korsriddarnas attacker. Han slöt aldrig något förbund med dem. Ingen vet förståss hur Vytautas egentligen såg ut. Kanske såg han ut så här. Kanske såg han ut som på målning nummer 001 på Statens konstmuseum.

Vytistecknet, statsvapnet
Vytis, förföljaren, en vit riddare som rider åt vänster är ett av Europas äldsta statsvapen. Tecknet hittades ursprungligen på ett gammalt mynt. Vytis återfinns i stort sett överallt, men de mest prominenta platserna är presidentpalatsets tak och på utsidan av den gamla stadsporten Ausros Vartai i Vilnius.

Symbolik: Litauens flagga
Flaggan, stadfäst den 1 september 2004 med proportionerna 3:5. Det gula fältet står för solen som skiner över Litauen. Det gröna är Litauens gröna natur och det röda är blodet som spillts för landet.

Symbolik: Gediminas pålar
Gedimino stulpai (Gediminas pålar). Tecknet för litauen, som anses ha varit i bruk redan på tidigt 1300-tal..

Nationalsång och andra hymner

Tautiska Giesme

Nationalsång

  Lietuva, Tevyne musu,
  Tu didvyriu zeme,
  Is praeities Tavo sunus
  Te stiprybe semia.

  Tegul Tavo vaikai eina
  Vien takais dorybes,
  Tegul dirba Tavo naudai
  Ir zmoniu gerybei.

  Tegul saule Lietuvoj
  Tamsumas prasalina,
  Ir sviesa, ir tiesa
  Mus zingsnius telydi.

  Tegul meile Lietuvos
  Dega musu zirdyse,
  Vardan tos Lietuvos
  Vienybe tezydi!   Litauen vårt fosterland,
  landet av hjältar,
  låt dina söner få storhet
  från det förflutna.

  Låt dina barn vandra
  endast på goda vägar,
  Låt dem arbeta för din godhet
  och för folkets välfärd.

  Låt solen ta bort
  skuggor i Litauen,
  Låt ljuset och sanningen
  åtfölja våra steg.

  Låt kärleken för Litauen,
  brinna i våra hjärtan,
  och för själva Litauens sak,
  låt enigheten blomstra!

Sången skrevs av Dr. Vincas Kudirka 1898, framfördes första gången 1905 och blev officiell nationalsång 1919 under Litauens första självständighetstid. Under sovjettiden var den givetvis förbjuden, varför den numera sjungs med så mycket mera värme och nationell känsla. Svenska TV-stationer spelar nationalsången lite för att det har blivit en trend, men när 10.000 personer stämmer in i Lietuva tevyne musu under Sångfestivalens avslutning så kommer det från hjärtat, en hyllning till det land man mangrant kämpat och i många fall givit sitt liv för.

Den andra ”stora” sången är Lietuva brangi (Vårt dyra Litauen). När alla fattar varandras händer och sjunger tillsammans är den som den svenska Kungssången ungefär. Ursprungligen var den en dikt av den odödlige Maironis. De vackra orden handlar om det älskade fosterlandet där hjältarna sover i sina åldriga gravar, ett land som sett så mycket lidande, men vars skyar ändå förblir vackert blå. Han talar vidare om den snabba Dubysas vackra dal, om skogsklädda kullar gröna som vinruta (nationalväxten) och om jungfrurna som sjunger de fina litauiska folksångerna. Han nämner den mörka Nevezys som slingrar sig kring gröna ängar som ett festligt skärp, vars flodbädd grävts ut av dess ständigt sjudande vågor. Han fortsätter med att tala om landets gamla gårdar, de fridfulla nätterna och de många ålderstigna kyrkorna, samt det nöjsamma i att träffas efter mässan, efter det att församlingen tillsammans sjungit ”Pulkim ant keliu” (Låt oss falla på knä). Sista stycket lyder: ”Du är så vackert mitt älskade fosterland, där hjältar sover. Det var inte för intet som Bociai försvarade dig. Det är inte för intet som poeterna prisar dig.”

Maironis skrev dikten 1920 och den tonsattes av en av Litauens klassiska kompositörer, Juozas Naujalis. Sången blev snabbt folkets favorit och har så förblivit. Den har nästan blivit till en psalm, i synnerhet under den sovjetiska ockupationen. Under ockupationen var det förbjudet att sjunga den riktiga nationalsången (ovan), varför man istället med glädje sjöng Lietuva brangi. Sovjeterna ansåg mest att det var en vacker sång som talade om landets naturskönhet och insåg inte det känslomässigra grepp den hade om folket. Litauerna ansåg den vara en ersättning för nationalsången.

Den sovjetiska litauiska nationalsången skrevs 1950 av Balys Dvarionas och Jonas Švedas (svedas = svensk) med text av Antanas Venclova. Efter att Stalin dött skrev Vacys Reimeris om delar av texten och tog bort allt som nämnnde Stalin. Det blev den inte bättre av. När folk tvingades sjunga den gjorde de så, och hatade samtidigt de som skrev den.

Att göra och inte göra

När du åker till Litauen finns det några saker att se upp med för att vistelsen ska bli tipp-topp.

Du bör:

Ha med presenter till dina värdar. Presenter är mycket viktigare i Litauen än i Sverige. De huttlar inte med sprit i presentform som vi gör.
Äta litauisk mat och strunta i den utländska.
Dricka litauiskt öl och champagne.
Respektera gudstjänsterna i kyrkorna och inte fotografera med blixt. Kyrkbilder blir ändå dåliga med blixt.
Se upp med tiggarna runt kyrkorna. De är ganska förfarna och kan bli aggressiva ibland, så illa att Vilnius borgmästare givit dem en näsknäpp och börjat få dem förflyttade. Särskilt de som säger ”att de inte har några föräldrar”. De brukar vara gamla i gården.

Du bör inte:

Ge bort svart eller salt godis. Även om vi gillar saltlakrits betraktas det inte som en trevlig present där.
Basera din semester på att äta enbart i Gamla Stan eller citykärnorna, då blir du snart pank.
Be att få köpa piratkopierade CD-skivor. Det är känsligt. Men gå gärna på torget och handla själv.
Om du ska köpa piratgrejor, försök inte ta bilder.
Vifta med en fin och dyr kamera på salutorgen. Du kan snabbt bli av med den.
Muta tullen, även om de kräver det av dig. Det är motbjudande. Visa att du hellre väntar en stund än att gå med på en muta.
Kissa på presidentpalatset. Det finns fullt med bevakningskameror och dessutom är det föraktfullt mot den litauiska staten. Två brittiska ”hemliga poliser” på uppdrag i Litauen var lite fulla en kväll och provade det. Och visades i nationell TV dagen efter. Gissa om de blev av med jobbet?
Tvinga eller ens fråga en litauer om han vill gå med på KGB-museet. Efter att ha terroriserats och övervakats av en ockupationsmakt i 50 år, är det det sista ställe de vill gå till. De hatar själva idén. Men om du själv vill höra de torterade fångarnas skrik, så varsågod att gå dit och känna på vardagen under kommunismen.
Komma med skämt om kommunismen, oavsett hur välment det är.
Åka i egen bil till Kaliningrad. Det krävs visum och biltillstånd, men maffian vill dessutom ha betalt för att inte slå sönder bilen under natten. Var flera stycken eller ha betald skyddspersonal.

Rekommendationer till dem det berör

Allt är tyvärr inte bara solsken i Litauen, men så är det väl med alla länder. Här är några saker som Litauen borde avveckla för att lyckas helt som turistland:

Att åtgärda

Fotoavgifter på museerna, samt sura tanter därstädes.
Motsvarande sura tanter i rysk-ortodoxa kyrkor som inte vill att man fotograferar.
Gamla sovjetiska stinkande toaletter av hål-i-golvet-modellen på offentliga platser.
Alla förbannade billarm som går igång hela tiden och ingen tycks bry sig om, dvs skaffa en bullerpolicy. Billarmtillverkarna verkar tävla om vem som kan göra hemskast svarstoner.
Ryska vägguttag som är för smala för europeiska jordade kontakter.
Gör oss alla en tjänst och ersätt alla ruttna gamla parkbänkar och alla spruckna sovjetiska betongplattor på alla trottoarer överallt. Det finns inget som drar ner intrycket som trasiga trottoarer. Och de ”tandlösa” bänkarna är inte vandaliserade; de har helt enkelt fallit sönder.
Lurendrejeri med naturmediciner och konstiga ”medicinska” lampor, särskilt schweiziska bioptron-strålpistoler som kan bota alla krämpor från hosta till cancer, samt levitationsinstitut.

Åtgärdat sedan sist

Man besväras knappt alls av skällande hundar i stadsmiljön längre. Tack för det.
De flesta magra, usla katter har försvunnit.

Nyttiga fraser

Min svävfarkost är full av ålar = Mano laivas ant oro pagalves pilnas unguriu

Här kommer det mer allmän information så fort jag hittar på den.

Sökväg: Startsida > Gallerier > Litauen > Diverse

Symbolik
Symboler är viktiga för ett folk som under långa tider inte fått tala fritt. En sak som bland annat trycktes ned under den sovjetiska ockupationen var landets minst sagt omtumlande historia. En annan sak som förtrycktes var alla symboler, och inte bara de kristna. Mycket av Litauens utveckling skedde under den förkristna tiden, till exempel grundandet av de största städerna och därför används än idag många hedniska symboler. En av de viktigaste symbolerna är Järnvargen (Gelezinis vilkas), ovan. Just den här plåtvargen hittade jag ute vid Kernave, platsen för Litauens första kungaslott, uppfört av konung Mindaugas. Den såg kanske inte riktigt ut så här, men tänk vad man kan få till i Photoshop. Legenden berättar att storhertig Gediminas hade varit ute i skogen och jagat när han en natt drömde om en varg som stod och ylade uppe på en kulle. Vargen var av järn. Han frågade sin drömtydare om drömmen, som svarade att vargen betydde att han måste bygga en stad. Att den var av järn betydde att staden måste vara starkt befäst. Gediminas nappade på idén och byggde Vilnius runt den kulle på vars topp ruinerna av det första slottet, Det höga slottet, fortfarande finns kvar. Den enda del som är någorlunda oskadd, som man ser nedifrån gatan, är Gediminas torn, ett åttkantigt torn med tre (ursprungligen fyra) våningar. Här följer ett högkoncentrat av alla de viktiga symboler man kan stöta på i Litauen.
	Tre plaketter, egentligen förstoringar av tre medaljer som utgavs till staden Vilnius 650-årsjubileum 1973. Det var mindre lyckat att äga dessa plaketter, om KGB kom på en. Gediminasplaketten Plaketten föreställer storhertig Gedimninas hållande ett svärd. Runt plaketten läses D.L.K. GEDIMINAS VILNIAUS IKUREJAS (Litauiske storhertigen Gediminas, Vilnius grundare). På Gediminas bröst synes Gedimino stulpai. Till vänster om Gediminas synes Vytistecknet. Till höger synes årtalet för Vilnius grundande: 1323.
	Vilniusplaketten I mitten synes Gediminas torn med tre våningar, den tredje våningen utgöres av siffrorna 650, stadens ålder. Framför tornet står någon sorts häxmästare. Till vänster en eld som symboliserar den hedniska eldkulten, med texten AB. CONDITA (lat. Anno ab urbe condita) som betyder ”år efter stadens grundande” nämligen stadens levnad, 1323-1973 som man kan läsa runt plaketten. På toppen av tonet står Järnvargen och bakom denne en flaggstång med en flagga med Gedimino stulpai.
	Vytautasplaketten I mitten synes konung Vytautas, med kungakrona för att symbolisera hans kungamakt. Runt honom rasar slaget vid Zalgris (Grünewald) där han slutligen gjorde av med korsriddarna. Runt plaketten läses VYTAUTAS DIDYSIS (Vytautas den store) samt årtalen 1430-1930 som anger femhundraårsminnet av hans död. Vytautas var den kung som gjorde landet till en stormakt som sträckte sig från Östersjön till Svarta Havet (en kunskap som Sovjet helst ville sudda ut). Han kan också ta åt sig äran av att ha kristnat landet, dock mest för att slutligen slippa ifrån korsriddarnas attacker. Han slöt aldrig något förbund med dem. Ingen vet förståss hur Vytautas egentligen såg ut. Kanske såg han ut så här. Kanske såg han ut som på målning nummer 001 på Statens konstmuseum.
	Vytistecknet, statsvapnet Vytis, förföljaren, en vit riddare som rider åt vänster är ett av Europas äldsta statsvapen. Tecknet hittades ursprungligen på ett gammalt mynt. Vytis återfinns i stort sett överallt, men de mest prominenta platserna är presidentpalatsets tak och på utsidan av den gamla stadsporten Ausros Vartai i Vilnius.
	Flaggan, stadfäst den 1 september 2004 med proportionerna 3:5. Det gula fältet står för solen som skiner över Litauen. Det gröna är Litauens gröna natur och det röda är blodet som spillts för landet.
	Gedimino stulpai (Gediminas pålar). Tecknet för litauen, som anses ha varit i bruk redan på tidigt 1300-tal..

Nationalsång och andra hymner
	Tautiska Giesme	Nationalsång
	Lietuva, Tevyne musu, Tu didvyriu zeme, Is praeities Tavo sunus Te stiprybe semia. Tegul Tavo vaikai eina Vien takais dorybes, Tegul dirba Tavo naudai Ir zmoniu gerybei. Tegul saule Lietuvoj Tamsumas prasalina, Ir sviesa, ir tiesa Mus zingsnius telydi. Tegul meile Lietuvos Dega musu zirdyse, Vardan tos Lietuvos Vienybe tezydi!	Litauen vårt fosterland, landet av hjältar, låt dina söner få storhet från det förflutna. Låt dina barn vandra endast på goda vägar, Låt dem arbeta för din godhet och för folkets välfärd. Låt solen ta bort skuggor i Litauen, Låt ljuset och sanningen åtfölja våra steg. Låt kärleken för Litauen, brinna i våra hjärtan, och för själva Litauens sak, låt enigheten blomstra!
Sången skrevs av Dr. Vincas Kudirka 1898, framfördes första gången 1905 och blev officiell nationalsång 1919 under Litauens första självständighetstid. Under sovjettiden var den givetvis förbjuden, varför den numera sjungs med så mycket mera värme och nationell känsla. Svenska TV-stationer spelar nationalsången lite för att det har blivit en trend, men när 10.000 personer stämmer in i Lietuva tevyne musu under Sångfestivalens avslutning så kommer det från hjärtat, en hyllning till det land man mangrant kämpat och i många fall givit sitt liv för.
Den andra ”stora” sången är Lietuva brangi (Vårt dyra Litauen). När alla fattar varandras händer och sjunger tillsammans är den som den svenska Kungssången ungefär. Ursprungligen var den en dikt av den odödlige Maironis. De vackra orden handlar om det älskade fosterlandet där hjältarna sover i sina åldriga gravar, ett land som sett så mycket lidande, men vars skyar ändå förblir vackert blå. Han talar vidare om den snabba Dubysas vackra dal, om skogsklädda kullar gröna som vinruta (nationalväxten) och om jungfrurna som sjunger de fina litauiska folksångerna. Han nämner den mörka Nevezys som slingrar sig kring gröna ängar som ett festligt skärp, vars flodbädd grävts ut av dess ständigt sjudande vågor. Han fortsätter med att tala om landets gamla gårdar, de fridfulla nätterna och de många ålderstigna kyrkorna, samt det nöjsamma i att träffas efter mässan, efter det att församlingen tillsammans sjungit ”Pulkim ant keliu” (Låt oss falla på knä). Sista stycket lyder: ”Du är så vackert mitt älskade fosterland, där hjältar sover. Det var inte för intet som Bociai försvarade dig. Det är inte för intet som poeterna prisar dig.” Maironis skrev dikten 1920 och den tonsattes av en av Litauens klassiska kompositörer, Juozas Naujalis. Sången blev snabbt folkets favorit och har så förblivit. Den har nästan blivit till en psalm, i synnerhet under den sovjetiska ockupationen. Under ockupationen var det förbjudet att sjunga den riktiga nationalsången (ovan), varför man istället med glädje sjöng Lietuva brangi. Sovjeterna ansåg mest att det var en vacker sång som talade om landets naturskönhet och insåg inte det känslomässigra grepp den hade om folket. Litauerna ansåg den vara en ersättning för nationalsången. Den sovjetiska litauiska nationalsången skrevs 1950 av Balys Dvarionas och Jonas Švedas (svedas = svensk) med text av Antanas Venclova. Efter att Stalin dött skrev Vacys Reimeris om delar av texten och tog bort allt som nämnnde Stalin. Det blev den inte bättre av. När folk tvingades sjunga den gjorde de så, och hatade samtidigt de som skrev den.