Sökväg: Startsida > Gallerier > Litauen > Artiklar-04

Pikant österländsk storstadsblandning

Eller: Jag och min soffa

Av Jörgen Städje

Vilnius! Alla ljuden, alla dofterna! Österlandet, men ändå västerlandet.

Raklång i soffan. Grannen ovanpå tittar på en högljudd, patriotisk, rysk skrikfilm. Genom den öppna balkongdörren blandas ryska, pompösa röster och marschmusik med spridda hammarslag från ett bygge intill, trafiken på gatan och på avstånd tutande billarm till ett exotiskt bakgrundsmummel. Det gamla ryska huset som jag och soffan befinner oss i har ingen ventilation, så man slipper den ständiga, svenska bullermattan strax över hörseltröskeln.

Kollar man Litauen i Skatteverkets traktamentessiffror hamnar det bland de billigaste länderna i Europa. Nöjd med detta konstaterande går jag ut och rotar i kylen bland rökta kycklingar och mörkt bröd, halar fram en iskall litauisk öl och återgår till sommarsoffan.

Från trappuppgången kommer doften av stekt lök och bageriet intill doftar himmelskt. Den ryska filmen har skrikit färdigt.
Semestern har börjat.

Avsluta dagen som litauerna, ät litauiskt: gå på mjölkbar (Pieno baras), ta en öl (dock inte på mjölkbaren) med stekt svart bröd (när det är riktigt knaprgt är det himmelskt, gärna tillsammans med en immigt kall Svyturys) och avsluta med litauisk husmanskost. Zeppelinaren är måhända den mest fascinerande potatisbullen som finns. Nästa dag väntar alla kyrkorna och universitetet.

Sökväg: Startsida > Gallerier > Litauen > Artiklar-04

Av Jörgen Städje Vilnius! Alla ljuden, alla dofterna! Österlandet, men ändå västerlandet. Raklång i soffan. Grannen ovanpå tittar på en högljudd, patriotisk, rysk skrikfilm. Genom den öppna balkongdörren blandas ryska, pompösa röster och marschmusik med spridda hammarslag från ett bygge intill, trafiken på gatan och på avstånd tutande billarm till ett exotiskt bakgrundsmummel. Det gamla ryska huset som jag och soffan befinner oss i har ingen ventilation, så man slipper den ständiga, svenska bullermattan strax över hörseltröskeln.
	Kollar man Litauen i Skatteverkets traktamentessiffror hamnar det bland de billigaste länderna i Europa. Nöjd med detta konstaterande går jag ut och rotar i kylen bland rökta kycklingar och mörkt bröd, halar fram en iskall litauisk öl och återgår till sommarsoffan.
Från trappuppgången kommer doften av stekt lök och bageriet intill doftar himmelskt. Den ryska filmen har skrikit färdigt. Semestern har börjat.
	Avsluta dagen som litauerna, ät litauiskt: gå på mjölkbar (Pieno baras), ta en öl (dock inte på mjölkbaren) med stekt svart bröd (när det är riktigt knaprgt är det himmelskt, gärna tillsammans med en immigt kall Svyturys) och avsluta med litauisk husmanskost. Zeppelinaren är måhända den mest fascinerande potatisbullen som finns. Nästa dag väntar alla kyrkorna och universitetet.