Sökväg: Startsida > Gallerier > Litauen > Artiklar-02
Av Gloria Kivytaite O'BrienNedan följer intervjutexten i original. Redaktionen kortade en hel del. Hämta PDF:en här.
| 1. Tack för att du ville vara med på en intervju. Vill du börja med att berätta lite om dig själv för läsarna, familjen, ditt hem och ditt arbete. | ||
| Tack själv. Det är trevligt att bli uppmärksammad ute i stora världen. Jag heter alltså Jörgen Städje och är 51 år gammal, bor i Saltsjö-Boo på en ö strax utanför Stockholm i Sverige. | Jag betraktar mig som en relativt vanlig svensk med ett udda intresse. Jag har hittat ett jobb som jag gillar, teknisk journalistik, och sedan hittade jag Litauen. I Litauen hittade jag också min fru Audrone. | |
| 2. När besökte du Litauen för första gången? Vad var det som attraherade dig? Minns du dina första intryck av landet och folket? | ||
| Det var 1992 som jag och tre kamrater för första gången besökte detta märkliga land,
som före dess hade varit helt okänt för oss, trots att det bara låg 400 kilometer bort. Naturligtvis
hade vi sett de otrevliga TV-bilderna från putschen i Vilnius 1991, som ju sändes mer eller mindre live
på svenska nyhetskanaler. Vi var förvånade och chockerade över att något sådant
kunde hända så nära vår lilla frihetsplätt i världen. Det var inte längre samma enkla värld som vi fått förelagd i skolan. Science-Fiction-klubben Eridanas i Kaunas annonserade att man skulle hålla en litterär kongress och inbjöd för första gången internationella besökare. Vi hyrde en bil i Tallinn och körde ned genom de tre baltiska staterna och förundrades över det vi såg. Allt var på gränsen till förfall. Maten var helt olik det vi var vana vid och på sina ställen tämligen oätbar för oss bortskämda västerlänningar. |
Visst rördes vi i våra hjärtan över dessa stackars människors oförtjänt usla
situation i livet och jag tänkte att ”Nu är det bäst jag fotograferar som en galning för det
här ser jag aldrig en gång till”. Och det var sant, men inte beroende på att jag inte skulle komma
tillbaka till Litauen, utan för att utvecklingen därefter skedde så snabbt. Människorna var vänliga och varmhjärtade och visade stort intresse för Sverige och svensk litteratur. Vi träffade på folk från Ryssland, Ukraina, Polen, Tyskland, Frankrike och förståss massor av människor från Litauen och Lettland. Vi var förmodligen de första internationella gäster dessa unga SF-entusiaster någonsin hade sett. Vi åkte också på ett kort besök till Vilnius och fick se vårt första litauiska ”snabbköp”, på Gediminas prospekt. Hyllorna gapade tomma och rostiga, det låg några få limpor här och där och en eller två mjölkflaskor och kassörerna använde kulram. Det enda det fanns gott om var vodka. Bilderna jag tog då var det första jag använde på denna webbplats om Litauen, som nu efter 15 år förmodligen är den största sidan om Litauen på Internet. |
|
| 3. Har intrycken ändrats efter självständigheten? | ||
| Litauen har ändrats bortom all jämförelse. Efter att tråkigheten släppt sitt grepp om
vardagslitauerna och han tagit sig ur den sovjetiska geggan, kunde han börja återgå till sina
tidigare vanor som kulturmänniska. Före friheten levde alla ett uselt liv, men nu är städerna
fulla med Volvo och koreanska minibilar. Alla Trabanter och Volga är borta. Några av mina litauiska
släktingar har två bilar. Låt oss inte glömma att det var hungersnöd 1993 efter att
kommunisterna återkommit för en kort tid, men efter det har ekonomin gått rakt upp. Den ökar
mer än den svenska ekonomin och kom ihåg att Sverige engång ansågs vara världens rikaste
land. Idag verkar dock Lettland ha den snabbaste tillväxten i EU. Istället har gapet mellan stad och land ökat. Vilnius har återställts till sin forna glans som världsstad, en europeisk kulturstad med många vackra vyer och mycket vackert restaurerade kyrkor och allmänna byggnader. Men tar man sig ut på landet ser man måna risiga och illa underhållna hus. |
Jag tror inte att människor direkt svälter eller lever under svåra förhållanden (vad
skulle kunna vara värre än att leva på en kolchos). Bönderna är fria att sälja sina
varor på marknaden utan mellanhänder. Man ser ganska många tiggare i Vilnius, men de flesta verkar vara ganska smarta typer som är experter på att lura av turisterna pengar och skaffar sig förmodligen ganska mycket pengar på det sättet. Borgmästaren har hotat med att få dem bortmotade från vissa platser. Så illa kan det inte vara. Ganska många är utan jobb, men det verkar vara detsamma i resten av Europa. Sjukhusen har ändrats mycket också. Vilnius Universitets Santariskes-sjukhus har senaste utrustningen och har lyckats med att datorisera sin administration på en löjligt låg budget. Trots det skaffade de sig ett utmärkt administrativt system, som de skrev själva, med många innovativa egenskaper. Å andra sidan är det ont om toalettpapper på sjukhuset. Det är ett land med många kontraster. |
|
| 4. Har du över huvud taget kommit i kontakt med människor i byarna på landsbygden? | ||
| Efter att jag gift mig fick jag en ny uppsättning släktingar och jag har rest runt landet och sett mer än de flesta, tror jag. Många av min hustrus kusiner bor på landet och jag har bott hos dem många gånger och upplevt deras liv. De som bor i jordbrukslandet runt Utena är inte lika rika som de som bor i Vilnius men de är varma och vänliga människor likafullt. Lant-maten är det som är allra bäst. Shashlik över en koleld på kvällen är svårslaget. | Det kan vara orsaken till att McDonald's aldrig slog så bra i Litauen, den inhemska maten är så bra. Jag har också besökt de allra bästa semesterorterna vid kusten, som Sventoji och Palanga. I Palanga är det ganska fullt med folk, men i Sventoji är det riktigt trevligt och inbjudande, och tyst för det mesta. Om du är den sortens människa son tycker om att ligga och bränna dig på stranden så kan du lika gärna göra det här, till en bråkdel av kostnaderna kring Medelhavet. | |
| 5. Hur många gånger har du varit i Litauen hittills? Har du någon särskild rutin eller tidtabell du följer vid dina besök? | ||
| Många. Minst en gång om året sedan 1994. Det fins ingen direkt plan. Vi köper flygbiljetter när skolorna är slut och sen åker vi dit och har trevligt i ett par veckor. Vi bor i Vilnius ett tag och njuter av all den nyrestaurerade arkitekturen | och går runt på stan i största allmänhet. Sedan gör vi en resa genom någon del av landet som vi inte har sett ännu. Allting avslutas med lite riktig semester, cebureka och litauiskt icke-importerat öl. | |
| 6. Hur bestämmer du vilka delar av landet du ska besöka? | ||
| Jag försöker besöka de ställen jag inte sett förut. Det har ännu inte varit något problem. Internet är också ett bra sätt att hitta nya ställen att besöka. | De flesta städer har egna webbplatser, som www.utena.lt etc. Eftersom jag är journalist försöker jag också hitta intressanta ställen att skriva om. | |
| 7. Vad är det i Litauen som bidragit till din positiva inställning, folket, naturens skönhet, historien? | ||
| Bortsett från min fru, som alltjämt är en mycket trevlig bekantskap, är det detta faktum att
Litauen ser ut och känns ungefär som Sverige. Skulle man släppa av en svensk någonstans bland
de gröna, böljande kullarna skulle han förmodligen inte begripa att han befann sig utomlands. Jag är väldligt intresserad av att fotografera arkitektur och det finns en massa bra ställen i Litauen. I Sverige är vi protestanter och våra kyrkor är väldigt bleka och ointressanta jämfört med de litauiska, katolska mästerverken. Jag menar, ta en titt inuti de historiska delarna av Vilnius universitet. Det är otroligt. Jag har inte hittat något i Sverige som går upp mot det. Jag har också levt i en demokrati hela livet. När jag kom till Litauen och såg hur kommunismen hade förvandlat ett en gång välmående land var ganska chockerande. Man får inte glömma att Litauen en gång var en stor exportör av smör och bacon till hela Europa, medan man under ockupationen inte exporterade något som helst, utom några få flyktingar då och då. |
Det är underbart att se hur Litauen än en gång tar för sig av sin del av den europeiska marknaden,
som det varit berövat så länge. Historien är väldigt levande bland litauerna. Alla känner till sina kungar och drottningar och Radvilasar och Tiskeviciusar. Herr Landsbergis med Sajudis och folket i LLL-rörelseen var mycket modiga människor. Jag minns fortfarande hur jag hörde honom använda sin amatörradiosändare inifrån parlamentsbyggnaden för att hålla kontakt med den fria världen, medan man väntade på de ryska Alfa-truppernas blodiga angrepp. Mikolajus Ciurlionis måste också få ett hedersamt omnämnande. Han var en fantastisk konstnär, en mångsysslare. Jag anser att hans symfonier Havet och I skogen är precis lika bra som Beethovens, till exempel. Hans målningar är också intressanta, mystiska, mytiska, ja, balla. Vi skulle kunna fortsätta med den hedniska religionen som var ungefär som den nordiska asatron men kraftfulla gudar som styrde i vardagen, men nu får det räcka. |
|
| 8. Har du någonsin upplevt något obehagligt under dina resor i Litauen? | ||
| Ja, smärtan jag kände i hjärtat när jag såg detta stackars folk första gången jag kom dit 1992. Även senare när jag fick höra om Skogsbrödernas kamp och såg de gryniga bilderna av oräkneliga mördade Bröder liggande på torgen överallt i byarna | och hörde de överlevande berätta historien. Även senare när jag fick höra hela sanningen om de svenska orättvisorna mot de baltiska flyktingarna på Gotland under Baltutlämningen 1945. Detta är en stor skamfläck på Sverige. I Litauen av idag har jag bara mött vänlighet. Och bra öl. | |
| 9. Du bör ha råkat ut för olyckor och komiska missöden. Kan du påminna dig några roliga eller ovanliga händelser under dina resor? | ||
| Det skulle väl vara ”Njet rabota”-huset, då. Under de första åren bodde vi SF-entusiaster i ett rum på översta våningen i Ungdomens teknikpalats i Minties, ett rum vi fick låna av SF-klubben Dorado. Det var på 13:e våningen och hissarna fungerade bara under kontorstid. De övernitiske nattvakten stängde av dem efter klockan fem och det var omöjligt att övertala honom att sätta på dem igen. När vi frågade honom, en ryss, svarade han bara ”Njet rabota” (fungerar inte). Hissarna var ”Njet rabota” även för de anställda i huset som arbetade över. Vi skrattade åt det tills vi kom hem sent en kväll och fick gå uppför alla tretton våningar. | Komma in var inget problem eftersom nattvakten var vaken. Kanske han kontrollerade så att ingen körde
hissarna? Senare blev vi goda vänner med flickorna i SF-klubben, som genom många ljuva leenden och mycket fagert tal ibland kunder övertala vakten att låta oss använda hissarna. Fast bara en gång och det skulle gå undan. Men ibland fungerade det inte trots damernas hjälp, utan vi fick gå uppför det tretton våningarna i alla fall. För mig kommer det huset alltid att vara ”Njet rabota”-huset. |
|
| 10. Alla vet att det finns restauranger för alla smaker i stora städerna. Särskilt många finns i Vilnius, Kaunas, Klaipeda, etc. Har du några favoriter? | ||
| Naturligtvis. Jag tror de flesta litauer håller med mig när jag säger att Pas
Juozapas nära Palanga måste vara nummer ett oavsett kategori. Det är inte en restaurang,
det är ett matpalats. Det zemaitiska folket har alltid styrt den litauiska matkulturen med flera av sina mest
populära rätter. Juozas är medveten om detta och driver ”den andra halvan” av semestern, nöjet
att äta. Han gör inte bara sitt eget utmärkta öl, kvaliteten på maten är fantastisk och priserna fullt acceptabla. |
Faktum är att folk står i kö för att komma in trots att stället har minst 500 platser. I Vilnius har provat både restaurangen Stikliai, som naturligtvis är astronomisk, Lokys som är full av vildsvin och björnar och Marceloutis Kletis, och jag kan rekommendera dem alla. Om vi drar oss undan från den litauiska maten, så måste Cili Pica vara den bästa pizzaställe man kan tänka sig för alla de turister som inte kan klara sig utan centraleuropeisk mat. Men jag säger ändå: Välj alltid litauisk mat! |
|
| 11. Har du haft tillfälle att pröva hotell, restauranger och matsalar i några av de mindre städerna, och vad tycker du i så fall om dem? | ||
| Vi bor tyvärr inte på hotell, men om du gärna vill leva i extrem lyx finns det både Novotel och Radisson och alla de andra, mitt i Vilnius. Men de finns inte i Palanga, så där måste du hyra en lägenhet eller liknande. Det är sällan något problem eftersom motorvägen är full av folk som annonserar om rum att hyra. | Vi har bott i alla sorters lägenheter, från medelklass till ”mycket primitivt”. Och, jovisst, de talar
engelska nuförtiden. De vill också sälja. Och matsalar, ja, det var åtminstone inget fel på den i Sventoji. Maten var precis lika god som den i de dyra restaurangerna, bara mycket billigare. Och rockmusiken var likadan. |
|
| 12. Litauena är väldigt stolta över sitt öl och jag vet att du också har prisat det. Vilket är din favorit? Har du provat andra litauiska brygder, såsom Midus, litauisk champagne, ”Trejos Devynerios” (999, enligt uppgift en medicinaldryck) och vad tycker du i så fall om dem? | ||
| Jag har provat alla de ovannämnda, men jag skulle föredra ölet Svyturys Ekstra ändå.
Litauiskt öl är så bra att de egentligen inte behöver importera. När det gäller supande vill jag dock fortfarande framhålla skotsk whiskey. Litauiska destillerier har fortfarande en del kvar att lära. |
Om vi ska tala champagne, så låt mig citera mig själv: ”Champagne ska vara kall, torr och företrädesvis gratis” sade Winston Churchill och jag önskar jag kunnat hålla med denne store statsman, men jag förstår inte varför man ska tvinga ned en besk vätska i halsen med ett tillkämpat, världsvant leende, när det finns söt, muskat-baserad Alita? Champagne ska vara kall, söt och företrädesvis litauisk. | |
| 13. Du har fotograferat många, många litauiska kyrkor. Vilka skulle du vilja beskriva som de mest imponerande och oförgätligaste? | ||
| St. Annas kyrka i Vilnius är definitivt svår att glömma. Den
är byggd med 33 olika sorters tegelstenar och är ett mästerverk i medeltida byggnadskonst. Fasaden
är så invecklad och vacker att man inte kan sluta zooma och ta bilder förrän vännerna
virar ett rep runt halsen och drar en därifrån. Det som St. Annas är på utsidan är Peter-Paulskyrkan på insidan. Med de 2000 små figurerna som utsmyckar taket är den en rival till Peterskyrkan i Rom. Inte vad gäller storleken, men skönheten. |
Vi hittade katedralen i Salantai av en ren händelse, och den enorma bygganden
är också svår att glömma. En storstadskatedral mitt ute bland korna och ängarna. Om jag får skulle jag ta med Korskullen i Siaulai bland kyrkorna. Det måste stå minst 100.000 kors där och det blir fler för vart år. Andra kyrkor, som Bernadinerkyrkan i Vilnius minns jag mest för den hemska förstörelse som sovjeterna orsakade, vilken nu långsamt håller på att helas av restauratörerna. |
|
| 14. Nästan alla distrikt och städer i Litauen har ett museum. Brukar du ta med dessa i din plan när du reser? | ||
| Jag är tyvärr inte så värst strukturerad. Istället kommer jag på att jag missat
ett eller två bra ställen i efterhand. Om du verkligen vill ha mitt råd så har du här
ett par bra ställen: Ciurlionismuseet i Kaunas, med målningar av denne mycket talangfulla man, flankerat av det intressanta, ovanliga Djävulsmuseet tvärs över gatan. Orvydas lantgård nära Salantai. Se alla de knasiga, förlåt intressanta skulpturer som |
står utspridda över detta enorma område, och tänk tillbaka på far och son Orvydas svåra liv. Bärnstensmuseet i Palanga. Du kan mysa över de riktigt stora bärnstensbitarna men kom samtidigt ihåg att huset en gång var ett palats som tillhörde greve Tiskevicius, tills sovjeterna konfiskerade det. Den TV-skulptur man byggt upp av enbart gamla sovjetiska TV-apparater i Europos Centras park utanför Vilnius är, ähum, unik. | |
| 15. Arbetet med att skapa en webbplats på Internet, skapa bildgallerierna, och skriva all text måste ha tagit mängder av tid och bevisar att du är hängiven. Kan du försöka uppskatta hur många timmars arbete det representerar? | ||
| Det vill jag helst inte tänka på. Det har tagit många, många år. Att bara ta de 1350 bilderna och snygga till dem i Photoshop har tagit mycket lång tid. Men det har varit roligt. Texten har skrivits successivt under åren, normalt nedskriven samma kväll som bilderna togs. | Å andra sidan är jag den sorts författare som kan gå omkring flera dagar utan att få några goda idéer och sen börjar allting plötsligt att flöda. Då måste jag skriva ned det om det så är mitt i natten. | |
| 16. Har webbplatsen några särskilda egenskaper som du tror folk behöver känna till? | ||
| Det är en helt vanlig webbplats. Jag använder mig av frames eftersom det är bekvämt. Jag har aldrig känt behov av att använda mera avancerade egenskaper som cascading style sheets (CSS), så för att få full nytta bör du börja vid ingången. Notera att Google kanske inte tar dig till ingången. | På indexsidan kan du välja oOo-länkarna för att komma vidare till satellitbilder i
Google Maps som visar objektet. Där kan du zooma vidare och se fler detaljer. Titta efter själv på www.qedata.se/js.htm klicka på den engelska flaggan och välj Galleries och Lithuania. Ha kul och skicka sedan kommentarerna till mig. |
|
