Uppdaterat 2006-09-05
 

Sökväg: Startsida > Gallerier > Island

Island

Kyrkan i Kópavogur

Island är myternas ö, där man fortfarande talar vikingaspråk

Med sin belägenhet mitt på en förkastningsspricka mellan två kontinentalplattor är Islands natur fascinerande. Ibland lite för fascinerande. Inte nog med att islänningarna har allt varmvatten de någonsin kan önska sig, de har alla vulkaner de någonsin kan önska sig också. Landet är märkt av årmiljoners vulkanisk aktivitet och varhelst man går, går man på stelnad lava. Det finns mycket vackert att visa från Island, men jag tillåter mig att visa det alla andra också visar, bland annat geysiren Strokkur. Jag har besökt landet två gånger, en gång som servicetekniker 1980 och en gång helt kort vid en mellanlandning på väg till USA år 2006. Bilderna är från båda tillfällena. Det är alltså 26 år mellan vissa bilder. Mycket kan ha hänt på den tiden. Dessutom var jag ingen bra fotograf då.

Naturen
  
Geysirer
  
Glaciärer
  
Gullfoss
Naturen
  
Tingvalla
  
Tingvallavatn
  
Vatnajökull
Geysirer Städer
  
Reykjavik
  
Selfoss

Den fantastiska naturen

Island 2006, Vatnajökull från luften

Man flyger naturligvtvis till Island. Har man tur, som här, får man en fantastisk vy av Europas största glaciär Vatnajökull.

Island 2006, Vatnajökull från luften

Lillglaciären som sticker ut till höger heter Skafta.

Island 2006, Vatnajökull från luften, inzoomning

Här kommer en inzooming på ett av bergen in till Vatnajökull.

Island 2006, Vatnajökull från luften, inzoomning

Mera berg inzoomande.

Island 2006, jökel flyter ut i havet

Så närmar vi oss kusten och här är ett av ställena där Vatnajökull rinner ut i Atlanten.

Island 2006, jökel flyter ut i havet

Det är inte frågan om en smältvattenflod, det är hela stora fält av vatten som flyter mot kusten.

Island 2006, jökel flyter ut i havet

Lite senare kommer vi till glaciären Myrdalsjökull som också rinner ut i form av en vårflod.

Island 2006, flod från luften

Inne över land karvar sig glaciärerna ned i marken.

Island 2006, kusten från luften

En titt tillbaka på den isländska sydkusten ungefär vid Keflavik.

Gullfoss
Vi kastar oss rakt ut i det fantastiska sceneriet. Som god turist börjar man med Gullfoss, de gyllene fallen. Det är smältvatten från glaciären Hofsjökull som drar med sig lera från flodbotten och gulfärgas, fast sägnen berättar att fallen fått sitt namn av att ett hedniskt guldsmycke en gång kastats i vattnet där.

Island 1980, floden Hvita ovanför Gullfoss

Ovanför fallen är floden Hvita tänligen lugn.

Island 1980, Gullfoss

Gullfoss är mäktig med sina gula kaskader som kastar upp mängder av vattendimma i luften.

Island 1980, Gullfoss

Dessutom är det ett dubbelfall som grävt sig djupt ned i klippan.

Island 1980, Gullfoss på nära håll

Det går att gå ända fram till fallet och mer eller mindre komma in under.

Island 1980, Gullfoss

Sedan lugnar sig Hvita och fortsätter mot kusten.

Island 1980, Gullfoss kanjon

Nedanför Gullfoss har floden karvat ut enormt djupa kanjoner i berget.

Tingvalla - Þhingvellir
”Ting” anger att vikingarna använde platsen som plats för domstol och rådslag, ända från 930 e. Kr, faktiskt Europas första ”regering”.

Island 1980, Tingvalla

Tingvalla är en förkastningsspricka (isl: sprunka) i landskapet med mängder av lava runt omkring.

Island 1980, Tingvalla

Det går att gå ned i sprickan och faktiskt stå mitt på den plats där Atlantiska centralryggen delar sig och de europeiska och amerikanska kontinentalplattorna driver isär.

Island 1980, Tingvallavatn

Intill Tingvalla ligger sjön Þhingvallavatn. Där har Islands hövdingar traditionellt alltid bott. Där finns också en av de numera väldigt sällsynta skogarna på Island.

Island 1980, Tingvallavatn

Tingvallavatn på kvällen.

Island 1980, vattenfall

Ett pittoreskt vattenfall vid Tingvalla. Islänningarna förundrades över att vädret var bra en hel vecka, just den veckan jag var där, men jag hade egentligen otur, för veckan innan hade en sprunka, en lavafylld spricka öppnat sig just när en forskare klev på den (han fick springa), och veckan efter fick Hekla utbrott.

Diverse lavafält

Island 1980, lavafält

Lavafälten finns överallt. De är inte alldeles svarta för de är överväxta med mossa.

Island 2006, lavafält från luften

Lavafält från luften. Här ser man hur vattnet kan gräva ut kanjoner i lavan.

Island 1980, Hekla

I fjärran syns vulkanen Hekla.

Städer och byar

Island 2006, by vid inflygnng mot Keflavik

Inflygning mot Keflavik år 2006.

Island 1980, Reykjavik

Vy över Reykjavik år 1980. Förmodligen ser det inte alls ut så här nu. Notera det geotermiskt värmda växthuset.

Det isländska alfabetet ser ut som de nordiska, men har två runor kvar: ð (dh) och þ (th). Alla islänningar lär sig runor i skolan och alla kan läsa de allra äldsta skrifterna.

Island 1980, kyrkan i Kópavogur

Kyrkan i Kópavogur, i ovanlig design med dubbla bågar över entrén.

Island 1980, solnedgång över fjord

Solnedgång över en liten lantgård i Reykjkavik-trakten.

Island 1980, motorväg

Det är inga problem att resa runt på Island. Vägarna är utmärkta.
Eventuellt kan det där med runläsning ha ändrats sedan mitt besök 1980. Nutida rapporter gör gällande att barnen fortfarande läser vikingasagorna om än med med latinskt alfabet (och modern stavning), men annars är de helt original. Uttalet är ganska annorlunda från vikingaspråk, tror man, men orden och grammatiken är fortfarande samma. Det vi i Sverige läser på runstenar är i princip knepigt stavad isländska. Språkvården är fanatisk. Man har tävlingar om vem som kan uppfinna ord för saker som behöver ha nya isländska ord. Dator heter ”tölva”, som är en blandning av ”tölur” och ”völva”, som betyder nummer och spågumma. Mycket fyndigt. Men det är egentligen inget unikt. Samma sak sker i Litauen där man också är måna om sitt uråldriga språk. De har exempelvis hittat på ett inhemskt ord för tuggummi, när ”chewing gum” hotade att ta över språket.

Selfoss, hamnstaden närmast Heimaey

Island 1980, Selfoss hamn

Selfoss är en liten hamnstad och den stad där hjälpfartygen gick ut från när vulkanen Eldfell år 1973 bröt ut på ön Heimaey och delvis begravde staden Vestmannaeyar.

Island 1980, Selfoss hamn

När jag var där 1980 stod det fortfarande ett antal svenska fritidshus i trä på stranden, tillfälliga hus som kommit som bistånd från Sverige vid vulkanutbrottet.

Island 1980, Selfoss hamn

Atlantvattnet är absolut grönt och jag stod länge fascinerad när denna rostiga färja gled in, brakvit mot allt det gröna.

Varmvattnet
Varmvattnet på Island är både nyttigt, och snyggt att se på. Som alla snyggast är det vid geisyrfältet. Geisyrerna kan delvis kontrolleras genom att man häller såpa i vattnet, vilket minskar ytspänningen och får vattnet att vilja lämna sina underjordiska hålor lite lättare. Numera är det bara en geysir kvar vid ”liv”: Strokkur. Den äldsta geysiren Geysir, som givit namn åt alla varma källor, för numera ett lugnt liv utan våldsamheter. Den bara ryker lite. Runt omkring på geysirfältet finns det gropar i marken som det skiner klart vatten ur. Stoppa inte ned foten där. Då blir den kokt, snabbt.

Island 1980, geysiren Strokkur slår

Geysiren Strokkur ”slår”. Här lyckades jag fånga den precis när ångbubblan är på väg upp ur den lugna ytan.

Island 1980, geysiren Strokkur slår

”Slaget” är tämligen ljudlöst och sträcker sig ett tiotal meter upp i luften.

Island 1980, geysiren Strokkur slår, färdigt

På en sekund är det över, vattnet faller tillbaka i den lilla pölen och efter ett par minuter är det dags igen.

Island 1980, geotermiskt växthus

Islänningarna utnyttjar sitt varmvatten till allt möljligt, att bada i mitt i vintern, att värma växthus med och generera elektricitet av. Just här växte det bananer. Det pyser och ryker lite grann överallt i marken. Dessutom pös det svavelhaltig vattenånga ur min dusch på hotellet. Varmvattnet var varmt, minst sagt.

Island 2006, snyrtingar

Det här är bara roligt för svenskar.

Jag var på Island 1980 för att installera en optisk läsmaskin på Postgirostofan (Postgirot), men det gick ganska fort, så resten av veckan kunde ägnas åt naturstudier. När jag installerat maskinen, smällt några IC-kretsar och åkt runt i terrängbil på Reykjaviks gator och skaffat nya kretsar, tog jag mig för skojs skull en titt i det isländska befolkningsregistret. Det visade sig vara sorterat på förnamn, eftersom man inte använder familjenamn, utan har den gamla
traditionen där efternamnen helt enkelt är en upplysning om vems barn man är. Dottern till Thorunn Gudmundsdottir heter alltså Thorunsdottir i efternamn och sonen till Magnus Jónsson heter alltså Magnusson. I en familj har man normalt fyra olika efternamn. Att sortera på efternamnet är helt enkelt meningslöst. Alla kvinnor verkade heta Gudmundsdottir, Gudmundsdottir, Gudmundsdottir, Gudmundsdottir i efternamn. De 300.000 invånarna fick plats på bara en pärmsida mikrofiche.


Sökväg: Startsida > Gallerier > Island

Till startsidan